ny bok
Anders Ehnmark: En stad i ljus, Antonio Gramscis slutsatser
Norstedts
Anders Ehnmark presenterar en italiensk vänstertänkare med bäring in i våra dagar.
Den 8 november 1926 greps den italienske kommunisten Antonio Gramsci av Mussolinis polis. Han avled i fängelse i maj 1937. Där skrev han 2 500 sidor i 32 anteckningsböcker.
När de gavs ut 1948--51 slog de ner som en bomb. "Blixtrande tankar från Mussolinis straffkolonier" skriver Ehnmark och tillägger: "Det var där det kulturella livet hade ägt rum."
På sitt eleganta vis jabbar Ehnmark åt vänster, när han med hjälp av Gramsci ironiskt konstaterar att historiematerialismen är en nyckel som går i alla lås. Gramsci, som varit i de innersta kretsarna i Moskva, polemiserade mot några av kommunismens centrala teser.
Men så slår Ehnmark en rak höger när vi hamnar mitt i samtiden i Berlusconis Italien såväl som i vårt land. När Gramsci söker "katastrofens orsaker" finner han förhållanden som är lätta att finna i dag. Katastrofen är naturligtvis fascisternas maktövertagande 1922.
I pressen och den dåliga romanen finner han en "folkobildningsrörelse". Han ser hur "läsaren berövas hoppet men får underhållningen".
Det är en burlesk och överraskande aktuell tidskritik, kommenterar Ehnmark.
En central tes hos Gramsci är att de härskandes hegemoni bygger på samtycke. Underordningen är inlärd.
Innan man kan befria sig måste man kasta av sig det "nedhållande tänkesättet". Arbetarrörelsen är en bildningsrörelse för Gramsci. Samtalet, den passionerade sarkasmen, är politikens form.
Dialektiken gör underverk. Allt blir möjligt.
Anders Ehnmark har skrivit en essä som både introducerar läsarna i Antonio Gramscis tänkande och får oss att med Gramscis ögon se ett samhälle som tycks stå inför en hotande "katastrof".