Den bördsstolte Baronen med reaktionära idéer från förrförra århundradet. Prinsessan, maorier från Nya Zeeland, som "tog Sverige genom orden" och åkallar andliga krafter. Den sköra Nunnan från Vadstena som är tänd på Jesus. Den hånfulle MC-killen med stålblick som gillar ensamhet, ordning och kontroll. Samlaren, en frustrerad värmländsk filosof som förnekar att tiden finns men har ett klockmuseum i sin lada.
Och så Tanten från Slite - en uppfinning vi bokläsare inte visste att vi väntat på. Missuppfattad som en matris för den vanliga människan men med en livsberättelse som överträffar det mesta.
En samling osannolika människor? Ånej, vid närmare betraktande har vi nog alla träffat på var och en av dem. Jag vill kalla dem sann-olika. Sammantagna utgör de ett tydligt exempel på hur verklighet och fiktion glider in i och ut ur varandra - i varenda bok, för att inte säga i vartenda liv.
Så läs om dem och känn igen dem i "Skrivarkurs för särlingar", Lennart Hagerfors nya, underfundiga bok!
Titelns skrivarkurs äger rum i Visby och leds av författaren I.S., sommarboende på Fårö och drabbad av skrivkramp sedan han refuserats av sin förläggare. Det nedlagda projektet var en bok med intervjuer med på något sätt avvikande människor.
Fem av de intervjuade, plus Tanten, har av någon anledning nappat på skrivarkursen. Men: "Det låter int kul att skrive", utbrister Tanten efter en föreläsning om stil, schabloner osv. De kräver ju att få lära sig skriva! I.S. förstår inte varför.
I ungefär vartannat kapitel återberättas intervjutillfällena - lätt absurda miljöer och situationer.
Vilken skicklig författare Hagerfors är bevisar han inte minst genom att låta läsaren ta del av kursdeltagarnas skrivövningar.
Inför kursens sista får de till inspiration höra ett avsnitt ur Italo Calvinos "Palomar", om en albinogorilla som kramar en bilring - en tom cirkel öppen för vilka innebörder som helst. Uppgiften blir att skriva "om det bildäck ni själva håller i famnen".
Det blir till starka och gripande texter, för i motsats till I.S., som enligt Prinsessan är "Svenska Hänsyn Med Intellektuell Hatt", är de sann-olika passionerade galningar som förmår ge av sig själva.
Det råder inget tvivel om att Baronen, "den siste riddaren", har greve Magnus Stenbock som förebild - Hagerfors har uppenbarligen varit pensionatsgäst på Herrborum. Jag tar gärna både Baronen och de andra fem till mitt hjärta som "riktiga" människor fast de naturligtvis är konstruerade för att tjäna författaren Hagerfors syften.
"Att möta dem var att vända tillbaka till dunkla vrår i historien: överhetens självbespegling, riternas magi, tidens gåta, fromheten, våldet och myterna", skriver han och menar att sådant inte är efterfrågat i litteraturen på 2000-talet. Men när det ges plats på ett sådant sätt som i "Skrivarkurs för särlingar" kan man inte bli annat än förtjust. Hagerfors har skrivit en sällsynt underhållande metaroman med en fint självironisk bild av författarrollen.
Gun Zanton-Ericsson