I "Happy Sally" (2004) och "Drömfakulteten" (2006) gjorde Sara Stridsberg fiktion av Sally Bauer och Valerie Solanas liv. Utgångspunkten i "Darling River" är i stället en romangestalt, Dolores Haze från Nabokovs "Lolita" (1955).
Sara Stridsbergs Dolores möter vi i en av romanens fyra berättelser. Året är 1952, efter att ha rymt från styvfadern (Humbert Humbert i "Lolita") har Dolores, ännu mycket ung, gift sig med vad som verkar vara första bästa och väntar denne Richards barn. Redan i inledningen dör hon efter en djävulsk förlossning och storyn går sedan bakåt i tiden.
Romanen inleds dock med berättelsen om Lo. Hennes pappa har döpt henne efter en viss roman (gissa vilken). Mamman har lämnat hemmet och Lo vet inte om hon lever eller ej. I inledningen är Lo elva år. Vägen mot hennes undergång tycks predestinerad, nätterna tillbringas ofta i bilen med fadern i ett skogsbrandsflammande landskap. Pappa har smak för prostituerade småtjejer och att köra ihjäl djur i mörkret på vägen. Inom ett par år börjar Lo bjuda ut sig till män vid floden, Darling river.
I den tredje historien får vi följa en mor som lämnat man och barn. Hon reser planlöst över halva jorden utan mening eller mål. I en fjärde berättelse försöker en forskare i Paris få en aphona i bur att teckna.
En encyklopedi finns också i boken. 20 korta artiklar med rubriker som "Döden i barnsäng" och "Jakten på en fjäril" till exempel, hela verkets programförklaring på sätt och vis.
Historierna speglar och refererar till varandra. Scener återkommer i fler varianter: aborter och födslar, pappa och Richard vid ratten med blicken i backspegeln på Lo/Dolores i bilens baksäte. Männen nyttjar barn och horor som ting och kvinnorna låter sig i någon slags desperat tomhet utnyttjas. Kvinnan är förutbestämd till lidande. I boken finns ingen framtid och inget hopp: modern reser men kommer ingenstans med sitt liv, Dolores dör efter en meningslös förlossning, Lo insjuknar allt mer i takt med att hon håller på att lämna barndomen.
I grunden är det en fruktansvärd och gripande bok. Men bara inledningsvis. Efter hand distanseras jag från karaktärerna. Texten framträder tyvärr allt mer som bara just det alla böcker egentligen är, påhittade händelser präntat på papper. Sara Stridsberg vill givetvis skapa en nattsvart tillvaro, men jag får intrycket av att hon gått igenom texten flera gånger för att solka ner det redan sorgliga och tragiska innehållet ännu mer. Det är synd, för här finns anslag till något riktigt intressant och rent strukturellt och tekniskt är det väl hanterat. Personligen hade jag berörts mer om inte Stridsberg tagit i så förbannat. Nu är "Darling River" för mycket av det goda, nej jag menar det onda.