"Det enda rationella" handlar om fyra vuxna människor som tvingas in i en emotionell krissituation.
Erland jobbar på pappersbruk tillsammans med sin bästa vän Sven-Erik. Som fritidssyssla har Erland en äktenskapsskola tillsammans med sin fru May.
Hårda prov
När han träffar Sven-Eriks fru Karin på en fest uppstår heta känslor. Men i stället för att som brukligt skilja sig från sina respektive bestämmer sig alla fyra för att försöka leva ihop. Ett test som betyder hårda prov på tolerans, svek, kärlek och passion.
Man sätter upp tio regler för hur hushållet och samlivet ska skötas. Successivt blir den bisarra situationen ohållbar och allt som bubblar tar sig upp till ytan.
Kvartetten i huvudrollerna är en fröjd att följa. Det är tätt och stort ensemblespel i svagt ljussatta miljöer. Ingen kan slänga iskalla blickar som Stina Ekblad. Den ensammaste själen Sven-Erik, lågmält spelad av Claes Ljungmark, är tragik i kubik och sällsamt rörande.
Ständiga kval
Erland försöker hela tiden upprätthålla en balans som han innerst inne vet kommer att väga över åt fel håll. Karin lider av ständiga kval och kan aldrig riktigt släppa sin ånger och sitt dåliga samvete. Samtliga reagerar på olika sätt. Experimentet briserar som en bomb.
"Det enda rationella" är en udda och kanske osannolik berättelse. Men den lyckas definitivt med konststycket att i Ingmar Bergmans anda säga någonting om vårt innerstas komplexitet.