Sensationslystet om kungens skandaler

Vad är allmänintresse? Frågan ställs på sin spets vid läsningen av "Den motvillige monarken". Författarna anser uppenbarligen att allt som man kan gräva fram om kungens privatliv undantagslöst är av sådant allmänintresse att det utan hänsyn till kungen personligen och hans familj bör fram i ljuset. De vill ge bilden av att deras samvete tvingat dem att dra fram en massa saker som de starkt ogillar för att svenska folket har rätt att få veta hela sanningen om sin monark.

Därmed tillerkänner man kungen en så inskränkt rätt till ett privatliv att ingen annan medborgare skulle acceptera det. Om kungen haft ett förhållande vid sidan av sitt äktenskap måste vi få veta det, om han brukar ge sig ut på starkt alkoholbemängda fester med sina närmaste vänner och dessa också inbjudit unga kvinnor som underhållning för de andra festdeltagarna, så måste det fram i ljuset.

Det finns flera problem med detta synsätt. Det svåraste är att det är praktiskt taget omöjligt att få fram hållfasta bevis för något av allt detta. I sitt heliga nit nöjer sig författarna därför med anonyma berättelser från kvinnor som påstås ha varit med på festerna och från en svårt kriminellt belastad ägare till en svartklubb som påstår att det är där man festat om och att han också ställt prostituerade till förfogande.

Dessa historier är så allmänt hållna att det inte krävs någon särskilt utvecklad fantasi för att hitta på dem. Intervjuerna är dessutom alla utförda av Deanne Rauscher som i sin förra bok bland annat påstod att Gunnar Sträng på sin ålders höst deltog i sexorgier med prostituerade på Grand Hotell i Saltsjöbaden. Det är uppenbart att hon är benägen att tro på allt hon får höra och helt obenägen att ställa snärjande frågor för att kolla vittnesberättelserna.

Betyder detta att allt i boken är osant? Troligen inte. Men ta berättelsen om kungens påstådda besök på en nattklubb i Bratislava. Dit ska han ha kommit sent på kvällen med sina kompisar för att supa och titta på striptease.

Deanne Rauscher flyger dit ett år senare och visar en bild på gänget för några dörrvakter. De bekräftar genast att de känner igen dem. Fantastiskt fin iakttagelseförmåga sådär i mörkret och gott minne också, må man säga. Särskilt som nattklubbsägaren efteråt säger att dörrvakterna inte jobbade på klubben vid den aktuella tidpunkten. Men in i boken kommer historien. Det gör också berättelsen om att kungen mol allena besökte en nattklubb i Atlanta under OS 1996. Deanne Rauscher hittar några anställda som bekräftar ryktet men lämnar berättelser som skiljer sig i detaljerna.

Hur trolig är den historien? Kungen var i Atlanta med hela sin familj och nog är det då rätt osannolikt att han utan sällskap sätter sig i ett VIP-rum på en nattklubb för att titta på striptease.

Om festerna i Stockholm och dess omnejd får vi bara veta att det dracks mycket sprit och att åtminstone några av kvinnorna sent på natten tog av sig sina kläder. Inte i något enda fall får vi veta när festerna ägde rum och i de fall de inte ägde rum i jugoslavens klubb inte heller var. Bara någon vecka före bokens tryckning kom man på att man kanske också borde höra vad kungens vänner hade att säga om de fester de påstods ha arrangerat och deltagit i. Helt naturligt säger de då ingenting av värde.

Om kungen verkligen haft ett utomäktenskapligt förhållande är detta någonting som ingen utomstående har med att göra. Om han ofta brukat slå sig lös med för mycket alkohol och inkallade unga kvinnor har det kanske allmänintresse. Men det duger då inte med de ytterligt vaga beskyllningar som är allt man lyckats med i den här boken.

Skandalerna upptar närmare halva boken. Resten är en konventionell och välvillig biografi som slutar med kungens trontillträde. Var alltså de nästan 40 år han utfört sina plikter inte värda att diskutera? Konstig biografi.

ERNST KLEIN