Sex timmar Wagner – i Boxholm

Så sitter vi där igen på Metropolitan med newyorkarna och tittar på opera medan granskogen susar utanför. Dom sitter ju på Manhattan och vi i Boxholm. Men vår föreställning är lite bättre eftersom de stora sångarna, dirigenterna och regissörerna kommer fram ur scendjupen i pausen och talar med oss och konferenciern. Vi bildar oss medan dom skakar drinkar. Sen får vi kaffe och mazarin också.

Den här gången satt vi i sex timmar! Och fick säkerligen en av de största operaupplevelserna som världspubliken bjudits i detta unga sekel. Richard Wagners "Parsifal" med två svenska sångare på topp, Peter Mattei (Amfortas) och Katarina Dalayman (Kundry). Båda överglänste faktiskt den lite fjantige storstjärnan Jonas Kaufmann (Parsifal).

Direktupplevelsen är varje gång lika häpnadsväckande. Men den här gången tillkom något alldeles extra i the global village. För 40 år sen flydde min hustru Elisabeth det östgötska bonnlandet och blev utbytesstudent i Portage utanför Chicago. Där mötte hon, som hon säger, ”min amerikanska familj” och håller en varm kontakt med den än idag. En bildad och konstintresserad läkarfamilj som kanske också väckte operaintresset.

Förra året återknöt Elisabeth kontakten med en grannflickan Lizzie. När nu Elisabeth satt där i Boxholm slog det henne att Liz faktiskt sjunger i Mets operakör. Hon messade. ”Vi ska se Parsifal, är du med?” En nästan chockad Lizzie svarade direkt. ”Otroligt! Ja jag är här. Men du kan inte se mig för i kväll är jag inte blomma utan ängel, i bakomkören. Ska jag försöka vinka i mellanakten?”

Den som kan sin Wagner vet att den onde Klingsor i andra akten försöker snärja Parsifal med en kör av vita blomflickor som när de försvunnit hörs som osynliga änglar.

I varje fall för min generation och den förstummade Birger bakom projektorn var den här ögonblickskontakten helt magisk. Vi såg ju bokstäverna ramla in på mobilskärmen och visste att avsändaren stod där bakom scenen vi betraktade. En älskad vän skulle alltså kunna kika ut i en glipa i ridån och vinka från Manhattan till Boxholm. Det kändes nästan märkligare än att få sitta in på "Parsifal".

Jag kan bara upprepa: Ni som inte ännu kommit iväg till detta konstnärliga och kommunikativa mirakel i Boxholm missar något av det finaste som pågår i Kultursverige i dag. Kgl Operan hänger på och visar "Turandot" med Nina Stemme redan på fredag 8 mars. Den 16 återvänder Metropolitan till storskogen med "Francesca da Rimini". Det är serverat.