Hela boken är, liksom de senare mästerverken "Ankomsten" och "Det röda trädet", hemlighetsfull. Och öppnar med den eviga frågan:
"Så ni vill höra en historia?"
Såklart vi vill. Gärna just denhär, om en förkommen, sorgsen artefakt som inte passar in i "vardagsexistensens ordning", men som också har rätt till en fristad.
Det gäller bara att hitta dit, till platsen "man aldrig hade vetat att den fanns om man inte specifikt hade letat efter den". Men, den som söker - och är extra uppmärksam på alla pilar som lagts ut på boksidorna - kommer till slut att hitta knappen på väggen.
Knappen som öppnar porten till ? något helt annat än den dystopiska förstadsmiljö som bokjaget (Shaun) lotsar sin rostigt rödfärgade borttappade bekantskap igenom.
Att han senare, som vuxen, ser sådana tingestar alltmer sällan är tänkvärt:
"? kanske har jag bara slutat lägga märke till dem. Alltför upptagen med att göra annat, antar jag."
Gråskalig alienation färgar allvaret, men också lek och komisk satir, och Tans grepp att använda sidor ur faderns läroböcker i fysik som bakgrund åt sina bildrutor förhöjer såväl divergens som konvergens.
På sista sidan framför Tan sina "ursäkter" till konstnärerna Jeffrey Smart, Edward Hopper och John Brack. Att han också inspirerats av Ferdinand Léger, Hieronymus Bosch, Paul Klee, Joan Miró med flera är underförstått.
Framför allt är Shaun Tan ändå sin egen mästerkock. Också i denna tidiga bok. En gåtfullt originell upptäcktsresande.
"Borttappad" fick en Oscar för bästa animerade kortfilm 2010.