När Barack Obama skriver "Dreams from my father: A story of race and inheritance", är han ett drygt decennium från att eventuellt bli demokraternas presidentkandidat.
Den politiska karriären har inte riktigt tagit fart, men redan året efter utgivningen väljs den 35-årige juristen Obama 1996 in i Illinois lagstiftande församling. Åtta år senare är han senator i Washington.
En icke föraktlig resa för en afrikan-amerikan från Hawaii, son till en vit kvinna från Kansas och en muslimsk man från Kenya, delvis uppvuxen på Jakarta och dessutom försedd med mellannamnet Hussein.
"Min far hade en dröm", i Thomas Engströms observanta översättning, är berättelsen om ett vitt förgrenat sökande efter identitet och historiskt sammanhang, efter utmaningar och uppgörelser, framför allt med fadersbilden: Barack Obama senior, luo till ursprunget, en ung man som i slutet av 50-talet får möjlighet att studera vid University of Hawaii, där han gifter sig och får sonen Barack. En frånvarande far som snart lämnar sin amerikanska familj för Harvard, återvänder till Kenya och dör strax efter att sonen fyllt 21.
Obamas personliga reflektioner ger stadga åt flödet av rekonstruerade minnen, dialoger och analyser. En sympatiskt självrannsakande röst som präglas av återkommande insikter: Behovet av distans, att "ifrågasätta sina egna rasmässiga referenser" och samtidigt söka efter broar mellan det förflutna och framtiden.
Vändpunkterna i livet är viktiga. Inte minst under den turbulenta ungdomstiden och åren som samhällsorganisatör i Chicago på 80-talet, då han gör sina första politiskt-praktiska läroår, nära individerna och deras sociala och ekonomiska problem.
Resorna till Kenya - ju större världen blir, desto fler möjligheter att göra självbilden mer fullständig.
Från början var boken tänkt som ett rent intellektuellt projekt kring rasfrågornas betydelse för samhällslivet. Att den inre resan tog över har gjort honom sårbar, men samtidigt mer mänsklig.
Om du vill växa behöver du värderingar, brukade modern säga: Ärlighet, Rättvisa, Uppriktighet, Självständigt tänkande. Redan i sina tidiga memoarer förmår Obama ladda sådana ord också storpolitiskt.
I förordet från 2004 konstaterar han: Att det som var en väg att förstå desperationen och förvirringen hos maktlösa individer och ett sätt att finna sig själv har nu, efter 11 september, "strålat samman med en större offentlig debatt ... som kommer att forma våra och våra barns liv under många år framöver".