Att läsa bilder är i högsta grad något känslomässigt, även om man kanske inte frågar sig hur en stämning eller utstrålning skapas; man bara upplever den. Så är det med Ewa Augustssons konst.
Hennes måleri på textil grund hör till det mest självutlämnande jag sett, det mest berörande. Att våga hantera så starka inre upplevelser i bilder är som att klä av själva själen och blottlägga den. Föredraget är lyriskt, inspirerat av både poeten Bob Hansson och artisten Björk, kongeniala följeslagare på vägen in mot konstens kärna.
För Carola Johansson handlar det om genomförd gestaltning av inte mindre svårbemästrat känslosvall. Hon turnerar ett treenighetstema med emfas, hittar material att bearbeta egna upplevelser, att uttolka den inre och yttre världen. Vita, textilklädda kuber förankrade i underlaget med trådar, som gällde det att hålla allt på plats. Eller också låter hon tyget solkas av rost, som en spegling av ofullkomlighet och förgänglighet.
Den andliga dimensionen är även förhärskande hos Kristina Lagerlöf i hennes senaste måleri, gärna i tusch på textil. I dag är hennes kvinnofigurer starka och hela, bärare av madonnans värdighet och lyskraft. Även om hindren ännu är många, innan självförverkligandet blir fulländat.
På något vis faller Anna Axelsson med sitt måleri ur ramen. Jag saknar tematisk anknytning till de övriga. Sina naturupplevelser tolkar hon i traditionella mönster och färger, medan hon i någon figurmålning söker ett mera sofistikerat visuellt tilltal.