Drama
CCC
Dallas buyers club
Regi: Jean-Marc Vallée
I rollerna: Matthew McConaughey, Jared Leto, Jennifer Garner
Glöm det tänker han, drar på sig sin cowboyhatt och ber doktorn att fara åt helvete.
Det är förstås svårt att förtränga en dödlig sjukdom. Men genom att gå runt systemet och vägra ge upp bevisar Ron både för sig själv och andra drabbade att det går att välja, kanske inte glädje, men värdighet och bättre metoder än de som var gängse 1985 för att kunna leva ett så bra återstående liv som möjligt.
Matthew McConaughey är otroligt bra som Ron Woodruf. Minus tjugo kilo av sin vanliga vikt är han bräcklig som en fågelunge i kroppen. Men han är inte bara en proffsbantare, han är enormt skicklig på att förmedla precis rätt spektra av desperation, förtvivlan och beslutsamhet i ögonen.
Det är rörande att följa hans transformation från en rätt hemsk macho-lurendrejare, som har superi och misogyni som främsta intressen, till en skärpt, nykter pillertrillare som blir vän med den transsexuella Rayone, mycket gripande skildrad av Jared Leto.
Naturligtvis blir det svårt att inte kliva utanför fiktionen och låta den transformation som McConaughey själv gått igenom under det senaste året påverka omdömet. Från en tillvaro i halvdana romkoms, och en ständigt driftkucku i veckopressen, till kreddig Oscarskung. Det är kraftfulla grejer.
Tyvärr är filmen, baserad på en sann händelse, som helhet inte lika imponerande som sin huvudrollsinnehavare.
Hela spåret om hur hiv-medicinen AZT togs fram och missbrukades är dramatisk nutidshistoria och när Ron så småningom slåss mot mot läkemedelsföretag, sjukvården och myndigheterna föds en historia om något annat än bara en enda mans inre kamp. Men den riktningen, som egentligen är den mest intressanta och hade mått bra av en dos "Erin Brockovich"-energi, offras för ett mer konventionellt persondrama. (TT)