Ny bok
Karin Alvtegen: Skam
Natur och Kultur
Först kom kriminalromanerna "Skuld", "Saknad" och "Svek". Nu är det dags för "Skam". Många kommer dock att bli förvånade när de läser Karin Alvtegens fjärde roman, för trots att titeln så snyggt knyter an till de tre tidigare kriminalromanerna hör "Skam" inte hemma i samma genre som föregångarna. Spännande är det förvisso, men i vanlig romanform, inte i form av en deckare.
Här möter vi Monika, knappt 40, som har gjort karriär som chefsläkare och har ett vackert hem fyllt av dyra prestigeföremål. Inombords är det dock tomt och dött -- allt är avstängt sedan den dagen då hennes bror dog och hon inte räddade honom. Maj-Britt är 50 plus, groteskt överviktig, osympatisk och otrevlig mot alla, och det var år sedan hon vågade sig utanför lägenheten.
Trots Monikas och Maj-Britts på ytan så diametralt motsatta liv finns det många likheter mellan dem. När deras noggrant planerade världar av olika anledningar kollapsar blottläggs ångest, sorg, fanatism, sjukdom och vansinne hos dem båda. Men framför allt syns då skammen -- både skammen att inte vara älskad och den att inte ha förmått att själv älska.
Karin Alvtegen rör sig skickligt och med självklarhet mellan udda existenser och vanliga människor, vardagliga situationer och ögonblick av katastrof. Till en början berör Monika allra mest, men gradvis förskjuts förhållandet, och så här i efterhand är det porträttet av Maj-Britt som dröjer sig kvar. "Skam" är en historia som tål att läsas och begrundas, på flera sätt.