Ny bok
Dilsa Demirbag-Sten: Stamtavlor
Norstedts
När Dilsa är sex år lämnar familjen sitt hem i östra Turkiet och bosätter sig i Uppsala. Året är 1976. Nästan trettio år senare skriver Dilsa Demirbag-Sten "Stamtavlor". En berättelse om hennes kurdiska stam bertiyan och dess nomadkultur.
Länge stod tiden still. Man vandrade i bergen, slog upp sina tält och levde på samma vis i generationer. Fram till dess att kriget mellan turkisk militär och PKK-gerillan gjorde bergslivet omöjligt. Stammen splittrades och bertis återfinns numera både på olika platser i Turkiet och i flera europeiska länder.
Brist på sammanhang föder vilsenhet. Att inte passa in någonstans, att ha flera identiteter. För Demirbag-Sten: att vara "kvinna, mamma, Stockholmsbo, invandrare, berti, kurd i Sverige. Allt detta och egentligen inget helt och hållet". Men också ett tillstånd utan kvävande förväntningar; en frihet där den egna viljan får råda -- "det enda värdiga sättet att leva mitt liv".
Dilsa Demirbag-Sten är skarp mot såväl det turkiska förtrycket som mot föråldrade, men kvarlevande, föreställningar inom bertiyan. Ett system utformat av män för män. Ett kollektiv där avsteg från normen bestraffas. "Våldet är en naturlig del av livet ... Statens våld mot medborgarna, männens våld mot kvinnorna, vuxnas våld mot barnen och djuren, som inte har några rättigheter". Att lagarna, för att anpassas till EU-förhandlingarna, blivit mer jämlika har i realiteten ingen betydelse.
En särskild betydelse bland alla upprörande människoöden i "Stamtavlor" får mormodern. En envis, stark kvinna och en kärleksfull mittpunkt. I bergen länkas det förflutna, bertiyans historia, samman med nuet, med livet i Sverige. Men det är mormodern som får Dilsa Demirbag-Sten att längta efter att komma tillbaks -- "till en plats som oftast är helvetet för en kvinna som jag".
Dilsa Demirbag-Sten är journalist och debattör av integrationsfrågor, hedersmord och kvinnors rättigheter. Hon medverkar som krönikör i Corren och Expressen.
Dilsa Demirbag-Sten. Bild: Leif Hansen