Hur tar man avsked på bästa sätt?
Långt, ömt och känslosamt eller kort och hårdkokt?
Jag väljer det senare.
Mest på grund av platsbrist.
För det har varit ett väldigt kul och otroligt händelserikt år som nöjesredaktör. En resumé behöver mer yta än denna lilla spalt.
Efter nyår blir det på nytt skiftbyte i Correns nöjesfabrik. Daniel Johansson (daniel.johansson@corren.se) kommer tillbaka till en stol han känner väl och jag kliver tillbaka till uppgifter jag känner till väl.
Så, mina sista ord: god jul, gott nytt år och tack för den här tiden!
På nästa uppslag får ni facit över vilka låtar som gjorde året, Correns musikrecensenter har plockat ut sina tio viktigaste spår.
Ett tips: gå in på vår Facebooksida (Corren kultur), där ligger listorna och jag lovar att det finns godbitar ni inte hört tidigare.
Som redaktör får man, som i detta fall, ibland spela andrafiolen och nöja sig med hälften.
Här min förstafemma:
1) Phosphorescent : Song for Zula
Lyckas aldrig uttala artistnamnet. Nästan lika svårt är det att förklara hur Matthew Houck vrider om hjärtat i dryga sex minuter.
2) Håkan Hellström: När lyktorna tänds
Mitt soundtrack för 2013 som knockade Cloetta center i onsdags.
3) Daft Punk: Instant Crush
Julian Casablanca sjunger galet vackert tillsammans med musiken från världens skickligaste popduo.
4) Veronica Maggio: Va kvar
Knyter näven varje gång Maggio växlar upp.
5) Avicii: Hey brother
Att Avicii skulle albumdebutera så smart trodde jag sannerligen inte. Andrasingeln får fortfarande hela familjen på fötter.