Skildrar vår tids ytlighet

Uttrycket att "sno stilen" förekommer ofta i kändistäta bilagor med modeprofil. Konceptet innebär att visa upp en bild på lämplig Hollywood-kändis iförd dyra designerkläder och sedan föreslå en budgetvariant som kan passa som dagens outfit för verklighetens folk.

I centrum i Sofia Coppolas nya film står ett gäng unga tjejer, och en kille, som gärna snor stilen. Bokstavligen.

Uppfödda på en diet av dokusåpor, egoboostande självhjälpsfilosofier och eskalerande konsumism har de lärt sig att ta vad de vill ha.

De bryter sig obekymrat in hos bortresta (det har de sett på nätet) skandalprinsessor som Paris Hilton och plockar åt sig bland märkeskläder, juveler och kontantgömmor i osannolikt välfyllda walk-in-closets.

Historien bygger på en sann berättelse om uppgång och fall, först skildrad i kändismagasinet Vanity Fair.

I Sofia Coppolas händer blir det en för henne ovanligt snackig och lättsam visuellt lockande orgie i lyxartiklar och snabba klipp.

Att se "The bling ring" känns som att lite ironiskt bläddra igenom just den typ av kändisbilaga som nämns ovan.

Det är förförande, förfärande, innehåller en viss upprepning och precis innan det uppstår en mättnad fastnar trots allt någon liten detalj som är mer begåvad än den egentligen ger sken av. Exempelvis glänser Emma Watson i en biroll som för evigt suddar bort den snusförnuftiga häxan Hermione från näthinnan.

Sofia Coppola anklagas ofta för att vara ytlig. Till viss del stämmer det, hennes filmer förmedlar oftare en känsla eller stämning än psykologiserande förklaringsmodeller. Här passar det väldigt bra. Förvisso blir kanske "The bling ring" inte den genomgripande generationsfilm eller supervassa satir som en del hade förväntat sig. Men liksom "The social network" berättar den något om vår tids ytlighet genom att hänvisa till det som i alla tider varit mänsklig drivkraft; viljan att bli sedd, dålig självkänsla och lyckan i att äga ett par perfekta skor.