Gertrud Hellbrand:
Scenario X
Wahlström & Widstrand
Första scenen är en mans panikslagna flykt från två vitklädda män i röda glasögon. Nästa scen är en vernissage och mannens skräck en del av ett konstprojekt.
Östgötska Gertrud Hellbrand har iscensatt en värld där frågan om vem som är offer och vem som är förövare aldrig är säker. Det är obehagliga texter som motarbetar allt som heter sträckläsning, snarare handlar det om att ta ett djupt andetag och fortsätta några sidor till. Feel bad-litteratur när den är som bäst.
"Scenario X" erbjuder inte läsaren någon trygghet, länge läser jag scenerna som noveller kring samma tema men dessa visar sig snarare vara kapitel i en roman.
Genreosäkerheten är bara en av alla otrygghetsfaktorer Gertrud Hellbrand sätter i spel. Det är mycket skickligt och mycket obehagligt.
Det finns vissa motiv som känns igen från debuten "Vinthunden" från 2004. Det esteticerade våldet, det självvalda förtrycket och perverterade självhatet. Teman som då kritiserades för att inte vara alltför originella val av unga kvinnliga författare. När Hellbrand fortsätter att utforska dem påminner hon om att de inte alls bara säger något om eller för självskärande tonårstjejer utan gäller en hel mänsklighet utan moral. Det är nattsvart och jag blir mörkrädd.