Det händer så mycket med stadens ansikte i Linköping att man ser nåt nytt nästan varje dag. Jag gillar det.
S:t Larsparken, Trädgårdsföreningen, Kaserngatan, Lilla torget... ok, jag älskar inte varje detalj, men jag tycker om att det snyggas till både här och där och störs inte av stöket.
Det visar att Linköping inte är nån gudsförgäten avfolkningshåla som näringsdepartementet glömde. Utan en växande universitetsstad där saker händer.
Med det sagt: Har ni sett "nya" Biskopsparken, alltså parken mellan Konsert & kongress och länsmuseet? Den börjar ta form nu och jag måste säga att det ser riktigt stiligt ut.
Börjar bli misstänksam mot trenden med stenifiering (som inte bara gäller i Linköping minsann), men tycker ändå inte att de breda, stensatta gångarna och den stora platsen framför Konsert & kongress dödar parkkänslan. Det är rena, mjuka linjer och snyggt och modernt, lamporna i marken som lyser upp mot träden är fina och ökar säkerheten.
Men häcken, den som satts upp längs Gråbrödra- gatan, tycker jag fortfarande är vansinnig. Den förstör vyn och skärmar av insynen från gatan, tvärtemot modernt säkerhetstänkande.
*
Och så är det mosaiken.
Vad ska man säga om den?
Ni kanske har sett den på de stora pelarna som står vid parkens ingångar. Och på muren runt det nya torget framför Konsert & kongress-entrén?
Pelarna förresten, den som står vid länsmuseet riskerar att slå ihjäl de fina skulpturerna och runstenen som finns där sen förut. Här hade jag tyckt att det hade varit bättre att bygga vidare på konsttemat och låta det växa ut till en spännande skulpturpark mellan museet och konserthuset.
Men nu är det inte så.
Så till min huvudsak i dag - det märkliga mosaikmönstret.
Är det ett ruggigt kamouflagemonster som passar riktigt illa i grönskan? Eller läckert nyskapande och roligt?
La ut en fråga på Facebook och fick ett par svar, som "Trista grejer, fula färger... Synd!". Men en kollega tyckte det var sjysst.
Vad tycker ni?
Åsa Christoffersson