TEATER
En midsommarnattsdröm av William Shakespeare
Översättning: Göran O Eriksson.
Regi och bearbetning: Alexander Mørk-Eidem.
Medverkande: Rikard Wolff, Gerhard Hoberstorfer, Maria Salah, FridaHall-gren, Dan Ekborg m fl samt tre musiker. Kapellmästare: JonasSjöblom.
Stockholms stadsteater
Värmländsk folkpark i Aten, 60-talsmode, dansbandsmusik,ölburkar och fylla, midsommarstång och folkdans ... En radikalare remakeav "En midsommarnattsdröm" än den som nu kan skådas på Stockholmsstadsteater är det svårt att tänka sig. Får man ändra så på gamleShakespeare? Jamenvisst!
Det norska radarparet Alexander Mørk-Eidem (regi) och Olav Myrtvedt(scenografi, kostym) bjuder på rena rama skrattfesten och en ensemblepå strålande humör som ställer upp på alla möjliga infall och hyss.Spexigt och sexigt, fräckt och vulgärt i stället för magiskt ochsensuellt. Mera lek än saga. Och mycket metateater.
Det brukar sägas att Shakespeare i denna komedi utmanar hierarkier.Det är naturligtvis också vad före-ställningen gör, rättare sagt: upp-häver hierarkier.
Välfunnet är att låta amatörteatergruppen driva medDramatenkändisar. De repeterar och framför dramat om Pyramus ochThisbe. Stefan Ekman som demonregissör gör en rolig IngmarBergman-parodi, Liv Ullmann/Thisbe (Iwa Boman) och Lena Endre/muren(Nina Gunke) råkar ideligen i luven på varandra, MickePersbrandt/lejonet (Johan Paulsen) måste ha fusklappar med storabokstäver, den hjälpsamme praktikanten/månen (Andreas Utterhall) löserproblem med symboler. Och Dan Ekborg som Thommy Berg-gren/Pyramus är enenda orgie i uppblåst ego och vilt improviserande -- hämningslöst kuloch så skickligt som bara ett proffs kan spela amatör.
Det är inte utan att paren i styckets kärlekshärvor hamnar lite iskymundan. Men Frida Hallgren är en härligt frejdig ochtemperamentsfull Hermia och Frida Westerdahl komiskt hjärtskärande somtonårstragisk Helena. Andreas Kundler gör Lysander ungt tafatt ochJohannes Bah Kuhnke med elgitarr lånar drag av popstjärna åt Demetrius.
Nattens furste Oberon skrämmer ingen i Gerhard Hoberstorfers androgyna uppenbarelse i glansig kostym och masfrisyr.
Glänser gör också Maria Salahs Titania i vampfodral av spegelbitar.De båda skådespelarna inramar före-ställningen som Teseus och Hippolytaförvandlade till landshövding i gummistövlar och en porträttlikCondoleezza Rice!
Mörk som en skugga är bara Rikard Wolff , föreställningens lod, sombåde föreställer Puck och Wolff. Hans gimmick är gliringar åtkollegan/konkurrenten Jonas Karlsson som gjort en omtalad Puck-tolkningi rullskridskor på Dramaten och nu är Erik XIV i en parallellföreställning på Stadsteatern (mycket sevärd -- och förbluffande rolig).
Till synes spontant brister man ut i sång. Andreas Utnem är mannenbakom den sanslösa musikblandningen: Ack Värmeland du sköna,naturromantik i visform, dansbandsmelodier, poplåtar, Små grodorna...
Ja, det är ingen ände på upptågen, och nog blir det sammantagetalldeles för generöst. Publikens gensvar vid premiären varentusiastiskt, men det skulle förvåna mig om inte en del strykningarövervägs framöver.