konst
Karin Lindblom: Skulptur
Galleri Skådebanan, Trädgårdsföreningen i Linköping
Pågår till 22 april
Det är inte ofta man ser en så vacker utställning som den som Karin Lindblom iscensatt på Galleri Skådebanan.
Här är skönheten inte ett egenvärde utan ett sätt att kommunicera. Det är mycket estetiskt medvetet. Men inte estetiserande, utan bilderna blir som ett ordlöst språk som på sitt sätt berättar om närhet, tillit och förtroende.
Hon bygger en hög relief av springor, veck och fördjupningar; linjer och volymer på konstspråk. De bildar kroppsformer som möts, och gemenskapen bildar sensuella mönster. De mjuka gestaltfragmenten är målade i en jämnt monokrom, vit, litet sträv yta.
Den lockar till sig det infallande ljuset, som nyfiket smeker fram en skimrande värme i de stillsamt vindlande formerna.
Karin Lindblom har verkligen hittat både en form och ett uttryck i sin konst som är starkt och mycket personligt. Kanske kan en association gå till Barbro Bäckströms nätreliefer med kroppar som motiv.
Karin Lindblom gör sina reliefer av kavlade sjok av lera som hon "drar" och bygger fram sina bildformer ur. Dessa är sedan monterade i djupa träramar.
De här relieferna har en självklarhet i formen som ger direkthet i det lågmälda tilltalet.
Och det sker inte genom förenkling, utan nyansering. Inte genom att slå fast, utan att smeka fram.
"Beautys only skin deep" hette det i en av min ungdoms schlagers. I Karin Lindbloms bildvärld gäller motsatsen också. Det är nog den det handlar mest om. Här för skönheten inåt. Blicken söker sig mot volymernas kanter och slut för det finns något i stråken av dunkel.
Reliefernas ytor varken bländar eller speglar, men får blicken att dra känslorna med sig mot det som ligger bakom.
Sådant kan bara den goda konsten.