Lotta Gröning:
Sanning eller konka -
Mona Sahlins politiska liv
Albert Bonniers förlag
Christer Isaksson:
I väntan på Mona Sahlin
Prisma
Socialdemokraten och EU-motståndaren Lotta Gröning har ett förflutet som politiskt sakkunnig åt arbetsmarknadsminister Mona Sahlin. Nu är hon debattredaktör på Aftonbladet och kritisk mot ex-chefen.
Ibland kommer kritiken från vänster, ibland uppifrån - Gröning är fil dr i historia och bekymrad över Sahlins brist på (ut)bildning. Eller rättare sagt nedlåtande.
Sahlin beskrivs som ytlig och okunnig, "för grund både ideologiskt och kunskapsmässigt", med begränsad intellektuell kapacitet och ett torftigt språk.
Inte nog med det, enligt Grönings psykologiska diagnos är Sahlin "inte trygg som partiledare".
"Hela hennes inre utstrålar osäkerhet..." eller så här: "Hennes dåliga självförtroende gör henne sårbar och hämmar henne som ledare."
Visar därtill för mycket (kvinnliga) känslor.
Det komiska är att de flesta omdömen om Sahlin, "slarvan" kallad, passar på Gröning. Med tanke på hennes akademiska status är stav- och syftningsfelen oroväckande många och prosan så inexakt och affekterad, fylld av gissningar och krumsprång, att den verkar vara talad.
Det är i negativ mening en emotionell bok, ostrukturerad och rörig, som hängde - med en generös tolkning - tangenterna inte med i tankebanorna.
Förlaget har haft för bråttom att ge ut "Sanning eller konka - Mona Sahlins politiska liv".
Som ett under av språklig precision, intellektuell kapacitet och biografisk nyansering framstår vid en jämförelse Christer Isakssons betydligt omfångsrikare "I väntan på Mona Sahlin". Även han ser problem med Sahlins korta skolgång och antydda bildningskomplex.
"Kan hon, som saknar högre utbildning och inte har vistats i akademiska eller intellektuella miljöer på universitet och högskolor, med trovärdighet företräda kunskapsnationen Sverige eller tala om behov av högre utbildning?"
Det är en gedigen bok, den hittills mest heltäckande om Sahlin, född Andersson 1957 och uppväxt i socialdemokratins elit: pappa Hans jobbade med Ingvar Carlsson, Thage G Peterson var Anderssons granne i Nacka. Ännu en mentor fick hon i Gunnar Sträng.
SSU blir - i brist på annat - hennes universitet. Och socialdemokratin, rörelsen, hennes aldrig ifrågasatta storfamilj.
Få kan med sådan självklarhet som hon säga "vi" om partiet. Socialdemokratin är - utan överdrift - hennes liv.
Ett urhem som hon även när det blåser som snålast - och det gjorde det sannerligen 1995 då konto- och tjänstekortsaffärerna rullades upp, men även när nya skulder, betalningsanmärkningar och obetalda skatter avslöjades 1999 och 2002 - innerst inne vet, eller åtminstone på goda grunder anar, att hon kan återvända till. För Mona har det alltid stått en dörr öppen. Familjen sviker inte de sina.
Och väljarna? Fortsättning följer.
Jan Karlsson