Ny bok
Stig Claesson: Liv och kärlek
Albert Bonniers förlag
Jag läser Stig Claesson och tänker: Denne man kan skriva om vad som helst och få det intressant.
Det är fel förstås. Så här är det: Stig Claesson skriver inte om vad som helst. Det finns åtskilligt han aldrig skulle skriva om.
Bland annat däri ligger hans styrka.
Däremot kan det verka som om han botaniserar planlöst bland ämnen, låter infall och hugskott styra. Han utgår förvisso ofta från något trivialt: vädret, något i naturen, en håla någonstans, ett par rader han läst. Men på ett förunderligt sätt laddas texten med innebörd, närvaro.
Få klarar det. Lars Gustafsson talar någonstans om att i skrivandet hitta den botten där någonting över huvud taget låter sig sägas.
Den har Stig Claesson funnit och gjort till sin. Han är med rätta hyllad för sin stil -- konkret, skarp, rolig -- men storheten ligger också i stoffet, i den breda erfarenheten: från Södermalm, det gamla Klara, krogen, till Västergötland, skogen, vidare ut i Europa, Budapest, Paris . . .
"Liv och kärlek", som utges direkt i pocket, är en samlingsvolym av kortare stycken tidigare publicerade i dagspress och (främst) fackföreningstidningar under en tioårsperiod ungefär, sedan mitten av 1990-talet.
Jag tycker att Stig Claesson kommer som allra bäst till sin rätt i det kortare formatet. Romanerna kan någon gång kännas lite långa. Därmed sagt att jag sätter denna bok som en av hans mest läsvärda. Av dem jag läst, ska tilläggas.
För trevligt nog har jag en hel del av hans åttiotal verk kvar att avnjuta.