Slowmotion som tröttar

"My blueberry nights" och Norah Jones musik har en del saker gemensamt. Det långsamma tempot är en. Den mjuka och ofarliga stämningen som nästan vaggar en till sömns är en annan. Det faktum att Norah Jones har huvudrollen i båda sammanhangen är den mest självklara.

Natalie Portman spelar en sydstatspingla på väg till Las Vegas. Bild: Sandrew Metronome

Natalie Portman spelar en sydstatspingla på väg till Las Vegas. Bild: Sandrew Metronome

Foto:

Kultur och Nöje2008-09-05 00:00

Sångerskan gör sin långfilmsdebut i Hongkongregissören Wong Kar Wais första engelskspråkiga film. Hon spelar Elizabeth, en ung kvinna som lämnar New York efter att hon genom en pratsam caféägare (Jude Law) fått veta att hennes karl träffat en annan.

På sin resa möter hon ett gäng halv- eller heltrasiga karaktärer, spelade av bland andra Natalie Portman, Rachel Weiz och David Strathairn. Det är i dessa möten det blir tydligt att Jones aldrig behöver agera särskilt mycket. Genom hela filmen ägnar hon sig mest åt att storögt betrakta de andra. Vad hennes Elizabeth egentligen tänker och tycker bakom de gång på gång inzoomade stora ögonen och plutande läpparna får man inget riktigt grepp om.

Och just när man börjat förälska sig i de andra karaktärerna, som Portmans vräkiga sydstatspingla och Strathaims alkoholiserade polis, försvinner de ur bilden.

"My blueberry nights" gör mig mest trött. För många scener i omotiverad slowmotion och för mycket konstnärligt filmande genom caféfönster kan ha den effekten.

Det här är en godnattsaga att se på dvd en kulen höstkväll.

Titel: My blueberry nights

Med: Norah Jones, Jude Law, Natalie Portman med flera

Regi: Wong Kar Wai

Filmstaden, Linköping

Therese Nyberg/(TT Spektra)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!