Jan Troell hann inte hem från Los Angeles, men hans ande var i högsta grad närvarande i Stockholm igår kväll. Fem guldbaggar till "Maria Larssons eviga ögonblick", och "tack tack tack" från Mikael Persbrandt, Maria Heiskanen och Jesper Christensen.
"Låt den rätte komma in" fick välförtjänta baggar, och Tomas Alfredson tackade sina barnskådespelare som lite generat skruvade på sig i stolarna. Ruben Östlund och gänget kring "De ofrivilliga" var det synd om - inget pris trots flera nomineringar. Det lönar sig inte att vara alltför nyskapande, när det kommer till kritan föredrar den svenska filmvärlden ett traditionellt berättande. Behöver jag säga att "En enastående studie i mänsklig förnedring", mest känd som mobiltelefonfilmen, också gick lottlös?
Det var inga skandaler men en del politik på årets Guldbaggegala. Mannen bakom alla svenska barns soundtrack; Georg Riedel, påminde om barnen i Gaza och Cecilia Frode hackade på utseendefixeringen som drabbar kvinnliga skådespelare. Johan Rabaeus gav Johan Stael von Holstein en känga för att den senare hoppade av Kulturutredningen.
Bäst förberedd: Maria Lundqvist i röda stövlar halade fram tacktalet ur behån och levererade en kort exposé över sitt filmår: gå i säng med Mikael Persbrandt, bli nerspydd i en bil, släpad i håret av Jakob Eklund och så rollen i "Himlens hjärta" som gav henne en bagge.
Mest rörd: Harriet Andersson fick hedersbagge och stående ovationer. "Snart börjar jag lipa så nu går jag ut."
Men snälla SVT, korta ner Guldbaggegalan nästa år! Alla väntar bara på att få veta vilka som får priserna, och stackars Johan Glans hade ett mycket otacksamt jobb med att fylla ut transportsträckorna igår. Och jag är ledsen att säga det, men han var inte särskilt rolig. Sexskämt och åldersskämt om Nils Petter Sundgren känns bara - trött.