Sofi Fahrman: Klyschigt, men en tidsmarkör

Är det något som tokdominerat 00-talet så är det mode, kändisar och shopping. Helst i en enda härlig röra i en skrikig veckotidning eller en hemsnickrad modeblogg.

Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan någon skulle skriva en bok om fenomenet. Sofi Fahrman hann först, men kända bloggarna Ebba Von Sydow och Blondinbella lär också skriva på böcker.

"Elsas mode" handlar om Elsa, från Borås, som återvänder hem efter fyra månader i New York. Att stanna i hemstaden, där hennes jämnåriga kompisar skaffar barn när de är 21 eftersom det inte finns så mycket annat att göra, är otänkbart.

Så Elsa flyttar till Stockholm, börjar servera latte på Foam och startar en modeblogg med ambitionen att bli störst och bäst.

Sofi Fahrman steg upp som en stjärna på modehimlen när Aftonbladet behövde ett ansikte som kunde utmana Expressens starka modeprofil Ebba von Sydow.

Sofi hade jobbat fyra år på modetidninen Elle, när hon fick uppdraget att bli moderedaktör för fredagsbilagan Klick!.

I dag har hon sin egen bilaga Sofis Mode som kommer ut med Aftonbladet en gång veckan och sägs vara Sveriges största modetidning.

Dessutom bloggar hon, förstås, även om Sofis snapshots inte tillhör de mer ambitiösa modebloggarna, utan främst visar bilder från hennes vardag som glammig modereporter.

Hon kan modebloggarens värld på sina fem fingrar och "Elsas mode" kan ses lite som en handbok i hur man bygger upp en blogg. Vikten av att bli länkad till andras bloggar, att ligga bra till på Bloggtoppen, att ständigt söka det ultimata blogginlägget och veta vad man får mest kommentarer på (ny frisyr), är nödvändig bloggkunskap.

I intervjuer har Sofi Fahrman mer än gärna medgett att hon inte läser särskilt mycket böcker och att hon inte har några författarförebilder.

Romanen är skriven på fyra månader och med hjälp från förlaget. Målgruppen är Sofis Modes läsare, de som ständigt vill veta vad Sofi har för märke på kavajen och vilket nagellack som håller bäst.

Här får de sitt lystmäte i varumärkesreferenser, men nog hade samma läsare förtjänat en mer välskriven bok. Språket är drivet och fartfyllt, men så klichéartat och övertydligt att det skaver i själen.

Elsas designerpojkvän beskrivs som en grekisk gud med perfekt avvägda muskler. Från hans mun får vi gång på gång höra hur speciell och unik Elsa är och som om det inte vore nog så skriver Elsa själv ner sina superskills, som total trendkänsla och übercharm.

Det är talanger som vi får nerkörda i halsen så många gånger att man ganska snart börjar uppfatta huvudpersonen som självupptagen och egenkär, snarare än det charmtroll vi får berättat för oss att hon är.

Och ja, det finns fler brister. Förutsägbar handling, ytliga beskrivningar och stereotypisering.

Men Elsas mode är ändå en bok som säger en hel del om vår samtid. Karriär- strategier och social skicklighet, jaget som ett varumärke, den ständigt pågående shoppingrundan och varumärkesfixeringen. 00-talsmarkörer som vi kanske inte kommer att se tillbaka på med stolthet, men som ändå definierar decenniet.

Om 20 år kan det bli riktigt spännande läsning.

Då vet vi också hur det har gått för modebloggarna. Det talas redan nu om att modehajpen haft sin storhetstid och att kulturyttringar som teater och konst ska komma att dominera nästa årtionde.

Men innan dess ska ytterligare två böcker i trilogin om Elsa komma ut