Spännande läsning om Per Brahe

Erik Petersson: Vicekungen, en biografi över Per Brahe den yngre. Natur & kultur

I sin bok "Vicekungen" berättar Linköpingshistorikern Erik Petersson om Per Brahes (d y) händelserika liv.

Aldrig har högadeln haft så stor makt och rikedom som under hans tid. Under stormaktstiden, då kungarna dog unga eller abdikerade (drottning Kristina) stod riksrådet med de högsta adelsföreträdarna för den kontinuitet som krävdes. Per Brahe satt i landets ledning under en tid av 50 år fram till sin död 1680. Han överflyglades endast av Axel Oxenstierna, senare möjligen också av Magnus Gabriel De La Gardie.

Per Brahe, som tillhörde en av landets äldsta adelssläkter, byggde upp sin maktposition under Gustav II Adolf. Brahe fick funktionen som riksdrots, den finaste titeln vid sidan av Axel Oxenstiernas rikskansler. Genom arv efter sin farbror innehade han grevskapet Visingsö och landområden på båda sidor av Vättern (han grundade staden Gränna).

För Brahe var samhället en gång för alla skiktat i en gudomlig ordning där alla hade sin plats: kungen i toppen, härefter adeln, allmogen längst ned. Trots plikterna drog han sig gärna bort från makten kortare och längre perioder för att vistas på Visingsö eller favoritplatsen Bogesund.

Det är en spännande och mänsklig bok som Erik Peterson skrivit, fjärran från de detaljerade krigsskildringarna som ofta tynger stormaktstidens historieskildringar. Vi får en inblick i hur människan Per Brahe kan ha fungerat, hur han personligen drabbades av bråd död, när hans syskon och senare barn och hustru avled.

Han var också ofta sjuklig och därmed indisponibel att medverka i maktutövningen. 1600-talet var en tid då döden ständigt var närvarande.

Högadeln hade starka band till varandra bland annat genom ingiften, men personlig fiendskap var också vanlig. Känslor spelar en viktigare roll i Peterssons framställning än vad som är brukligt. Brahe var ständigt ute på resa, allt ifrån den första bildningsresan i Europa, till uppdraget som generalguvernör i den östra rikshalvan (Finland), över medverkan i trettioåriga kriget till de ständiga resorna inom Sverige.

Per Brahe avled precis innan Carl XI införde envälde och slapp därmed uppleva hur högadeln fråntogs många av sina privilegier under den så kallade reduktionen 1680. Statens ekonomi var dålig (till följd av de många krigen). Att adeln skulle få betala notan var inte något han hade förespråkat. Efter Per Brahe kom brorsonen Nils att ta över grevskapet. Han hade genom giftermål med Carl Gustaf Wrangels dotter Margareta även tillskansat sig arvet efter sin svärfar. Nils Brahe drabbades hårt av reduktionen, men behöll Wrangels Skokloster i sin ägo och kan knappast betraktas som utfattig, endast ordentligt vingklippt.

Erik Peterssons bok är rikt illustrerad och har också en tydligt pedagogisk sida. Läsaren, som inte behöver vara expert på 1600-talet, sätts in i det samhälle och de strukturer som kännetecknar stormaktstiden utan att man för den skull känner det som om pekpinnen varit framme. Sedan är det en annan sak att det är ett rent nöje att läsa en så kunnig och lättläst framställning som denna.

HANS NILSSON

Artikelförfattaren är docent i historia vid Linköpings universitet. Han tror att han måste ha haft Erik Petersson som student på någon föreläsning, men minns inte säkert.