Med "Side effects" vill den mångsidige och produktive Steven Soderbergh troligtvis säga något om sakernas tillstånd i läkemedelsbranschen och samtidigt göra strypsnarespänning à la Hitchcock. Tyvärr misslyckas han med båda delarna.
I filmens inledning möter vi Emily (Rooney Mara) vars tidigare så framgångsrike finanshaj till kille (Channing Tatum) sitter i fängelse för insiderhandel. Han kommer ut och de ska försöka bygga upp en ny framtid. Men Emily glider in i en stark depression. Efter ett självmordsförsök får hon gå i terapi hos dr Banks (Jude Law), som också skriver ut antidepressiva medel till henne. En biverkning är att hon börjar gå i sömnen. Under en sådan episod dör Martin.
Rooney Mara är onekligen en fena på att spela plågade, eteriska kvinnor på gränsen till sammanbrott. Och Jude Laws porträtt av en till synes godhjärtad och smart psykiatriker är fängslande att följa i takt med att handlingen kompliceras. För vems fel är det egentligen att Martin är död?
Innan vi hinner fördjupa oss i profithungriga läkemedelsbolag, korrumperade läkare och ett samhälle som söker både snabba lösningar och pålitliga mediciner för de mest utsatta, kastar dock Soderbergh samhällsdramat överbord. Genom en snabb twist glider filmen över i en paranoid thriller. Det är en oväntad biverkning, som också är ganska njutbar.
Ungefär tills det är upplösningsdags. För i den sista akten försvinner allt nytänkande, all eggande ambivalens och all soderberghsk finess i ett svep.
Mardrömmen som omsorgsfullt och fiffigt har mejslats fram förvandlas till en osannolikt trist b-film där kontentan blir att falska tokiga kvinnor gör allt för att sabba för reko kärnfamiljsmän. Det är bara en förbannad Michael Douglas från 1990-talet som saknas.