Spänning och realism i skuggan av kriget

Det är fyra månader sen det stora kriget i Australien tog slut. Ettfiktivt krig som John Marsden hittills ägnat sju böcker. I och med"Ellie: Så länge jag finns" påbörjas en ny serie med delvis sammapersoner. Berättelserna om de krigskompetenta tonåringarna har varitett gångbart koncept och i händerna på en erfaren författare somMarsden också mycket spännande.

Kriget är över och för Ellie och hennes vänner gäller att få igångvardagen och ett normalt tonårsliv med skola och kompisar. Men fredenär bräcklig och de återkommande gränsräderna gör tillvaron osäker.

Just en sådan utgör bokens upptakt. En dödsbringande attack som pånågra minuter gör sextonåriga Ellie föräldralös och omyndig ägare tillen ekonomiskt hårt ansatt gård. Dessutom har hon Gavin att ta hand om.Ett före detta gatubarn, som även han var del av den unga motståndgruppsom under kriget opererade på fiendesidan.

Marsden skildrar initierat tonåringarnas utveckling. Derasinitiativkraft och uthållighet. Förmågan att klara sig utan vuxna.Hårda prövningar skapar ihärdiga överlevare, tycks vara budskapet. Menockså beroendet av att leva i dödens närhet. Våldsamma aktioner,framställda i rak actionform, är därför oundvikliga inslag i boken.

"Ellie: Så länge jag finns" fascinerar. Författaren är skicklig ochatmosfären laddad med högspänning. Likväl fylls jag ibland av olustinför ungdomarnas spektakulära kompetens. I krångliga vardagsproblempålitligt kreativa, men i mer farofyllda situationer lika effektiva somelit- soldater på specialuppdrag.

Frågan är ofrånkomlig: När tänker Marsden låta sina tonårssoldater bli civila på allvar?

Brombergs

"Varje krig har sina vändpunkter, liksom varje människa". I likhetmed John Marsden använder sig Meg Rosoff i sin debutroman "Så har jagdet nu" av ett tänkt krig och dess inverkan. En berättelse som utspelarsig lika mycket i mänskliga psyken som i konkret verklighet.

När femtonåriga Daisy från New York åker till kusinerna i Englandligger en sommar i idyllisk, lantlig miljö framför henne. Historienvill emellertid annorlunda. Världsläget är spänt, och den enda vuxna ifamiljen, moster Penn, reser till Oslo för att delta i arbetet med attförhindra ett förestående krig. Hon återvänder aldrig. Kort därefterbörjar den så kallade Ockupationen av England.

Till en början påverkas tillvaron mycket lite. Kriget pågår, men påavstånd. Isoleringen känns mer som frihet än tvång och antar snartkaraktären av en oas, ett förtrollat paradis med vuxna övertoner.

Men verkligheten hinner ikapp. Armén konfiskerar huset, kusinernasplittras och en lång, äventyrlig vandring tillbaks till återföreningvidtar.

"Så har jag det nu" har många goda sidor. Skildringen är suggestiv,tät och ofta smärtsamt realistisk. Samtidigt använder Rosoff enslängigt jargongliknande prosa som visserligen ger stilen en ungdomligprägel (troligen bättre fungerande i originalet), men som också störnerven i den för övrigt så välkomponerade handlingen.