Splittrad genrekompott med fantastiskt språk

Juli Zeh: Fritt fallÖversättning Christine BredenkampWeyler förlag

Juli Zeh väcker dubbla känslor.

Juli Zeh väcker dubbla känslor.

Foto: David Finck

Kultur och Nöje2009-04-07 09:06

Visst är hon självsäker i sitt författarskap, den unga tyska juristen Juli Zeh, och bevisligen mycket påläst. I den tredje av hennes romaner, som nu kommer på svenska, diskuteras det livligt om fysikaliska begrepp såsom kvantgravitation, parallella världar och tidens väsen.

Med utgångspunkt från sina egna liv försöker två fysiker och tillika vänner bevisa sina respektive teorier. Konsekvenserna blir katastrofala då de kommer att inbegripa både mord och kidnappning.

De fyrahundra sidorna är förvånansvärt raskt genomlästa. Vissa partier kräver tid då de både är svårare och mer värda att reflektera över. I övrigt lånar Juli Zeh friskt från deckargenrens lättflytande stil. Hon driver även med den då personerna utmålas som så där udda och knepiga som vi sällan ser dem i verkliga livet. Utförligt och färgstarkt skildrade karaktärer är både på gott och på ont. Jag skrattar lite åt dem, men i slutändan gör de mig mest trött.

"Fritt fall" är en splittrad bok. Denna genrekompott är både intressant och svårsmält. Som renodlad deckare hade jag antagligen tyckt att den var fånig. De filosofiska och vetenskapliga inslagen är fascinerande men känns uppstyltade då de inte alltid smälter in i historien. George Orwells begrepp "doublethink", det vill säga att två kontradiktioner hålls för sanna samtidigt, är däremot väl integrerat i storyn.

Det som drar ned helhetsintrycket är en oväntad töntighet. I den tidigare romanen "Leklust" möts vi av ett precist och välsmakande språk och rikligt med djupsinniga spörsmål. I "Fritt fall" är diskussionerna fortfarande djupa och språket fantastiskt, men Zehs sätt att animera ting och ge dem drag av mänsklighet känns krystat; jag hade gärna sett mindre av motorsågar som äter och "skedar som klinkande musicerar".

Det är tydligt att Zeh är en van fackboksförfattare, och i romanerna låter hon detaljerna föregå helheten på ett njutbart sätt. De torra och detaljerade beskrivningarna skapar dock en distans som jag gärna hade varit utan, för jag tycker om berättelsen och vill komma den nära. Samtidigt som jag inte tycker om den. Doublethink.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!