1940 kom den tysk-judiska poeten Nelly Sachs (1891-1970) med sin mor till Sverige, på flykt undan en inställelseorder till Auschwitz. Tjugosex år senare fick hon ett delat Nobelpris i litteratur; då var hon redan gammal, märkt av sitt öde som flykting, och av skulden i att vara en som överlevt.
Av Nelly Sachs är den icke namngivne huvudpersonen i "Bergsundsstrand 23" besatt. Det faktum att han bebor samma lägenhet där hon bodde tidigare är bara en alltför tydlig bild av hans identifikation med henne. Varför? Kanske för att också han känner sig leva i ett slags exil, fast i sitt eget land. Hans utanförskap är närmast totalt. Undan för undan kantrar hans ensamhet och excentricitet över mot sinnessjukdom, precis så som skedde med Sachs mot slutet av hennes liv.
Med korta, snabba rörelser plockar Sundelin upp skärvor av dessa två olika - fast lika - människoöden. Berättelsen far iväg i ständigt nya riktningar, scener och perspektiv förändras hela tiden och bitvis ter sig historien mest som ett slags feberdröm - eller en kör med många, disharmoniska röster som först mot slutet närmar sig något slags enhet.
Denna lätt kaotiska berättarteknik är säkert vald för att gestalta till exempel den gradvisa glidningen från ensamhet och otrygghet till sinnessjukdomens gränsmarker, där de båda centralgestalterna, från varsin tid och var sin värld, möts. Tyvärr blir det dock mest rörigt och ryckigt.
Att skildra två olika personligheter i samma miljö, men i olika tider, är ett spännande grepp. Lite mindre splittring och längre berättarsekvenser hade gjort idén större rättvisa.