Märkligt kompakta bildmotiv med kvinnor i olika positioner präglar den här utställningen. Det märkliga är att Anita Klein lyckas få sånt liv i sina varelser, trots att de är stiliserade och lite serietidningsartade. Jag kommer att tänka på popkonsten berikad med den känsla och de drömmar som fanns hos symbolisterna i slutet på 1800-talet.
För här finns verkligen en inkännande vitalitet i gestaltningen, och det märkliga är alltjämt att de stiliserade kvinnorna, utan naturalistisk förankring, i så hög grad kan stimulera våra sinnen.
I motiven ”Angel” och ”Mist” upplever jag en verklig sensualism i vilan och slöjan, och i ”The Summer flowers” upplever jag naturglädjen.
Anita Klein återger stimulerande vardagshändelser, de som handlar om henne, barnen eller andra i omgivningen. Gemenskapen i motivet ”Celebration” är fin, och änglaflykten i några bilder är sprittande, trösterika. Särskilt i vår värld där männen alltjämt framhärdar i våld och krig.
Konstnärens styrka är det koncentrerade uttrycket och de mättade färgerna. Det förmedlar en härlig skärpa och fräschör i bilderna.
Anita Klein är en mycket framstående konstnär i England. Sånt brukar jag inte påverkas av, samtidigt som jag upplever att där, liksom här har vi har behov av den sprittande glädje och humor som hon förmedlar med sina bilder.
Se utställningen och låt dig upplyftas från den bitvis gråa och stressade vardagen!