Pratkvarnar är sällan hjältar bland cowboys. Vilket ytterligare förstärks av ett klassiskt cowboyuttryck som ungefär lyder ibland är tystnaden det bästa svaret.
Den enda statyettenAll denna visdom har bröderna Coen kastat åt sidan i "True Grit". Här tjattrar alla huvudpersoner mer eller mindre konstant och det blir till en ny ironisk genrelek av de begåvade filmspillevinkarna Joel och Ethan Coen. Men det är en av få ironiska blinkningar.
Istället imponerar Coens genom att inte vara så tydligt Coenska. De filmar sin western på ett befriande rättframt sätt. En vinnande kombination för mig som vurmar för klassiska westerns.
Historien i "True Grit" har filmats tidigare (den svenska titeln var då "De sammanbitna") och hade just John Wayne i huvudrollen. En roll som gav Duke hans enda Oscarstatyett.
Även i år kan filmatiseringen generera en hel del gyllene statyetter. Mest omtalad är nog nomineringen av fjortonåriga Hailee Steinfeld som spelar den kvinnliga huvudrollen. Det konstiga är att hon är nominerad i kategorin bästa kvinnliga biroll, trots att hon är med i nästan varje scen i filmen. Hailee är duktig men lite för gulligt barnskådespelaraktig för att vara min favorit inför Oscarsgalan.
Mycket är sig liktI övrigt är jag förvånad över hur pass lika de två filmatiseringarna är. Coens anser att de varit boken mer trogen än den tidigare filmversionen, men det är många kommentarer och scener som i stort sett är identiska.
Det spelar nu inte så stor roll. Inte ens för oss som har sett John Wayne-filmen. "True Grit" är en välberättad western full av humor, starka karaktärer och människans kamp mot det vilda (inom sig).