Minns du gisslandramat på Dubrovkateatern i Moskva i oktober 2002? Tjetjenska "terrorister" tog en hel musikalpublik som gisslan. De hotade spränga teatern i luften om inte Ryssland drog tillbaka sina trupper från deras hemland. Musikalen ifråga hette "Nord-ost" (och var för övrigt ett patriotiskt spektakel).
Ryska insatsstyrkor lyckades efter ett par dygn spruta in sömngas i huset, stormade och sköt ihjäl sovande kvinnliga självmordssoldater, så kallade svarta änkor". Många i gisslan dog av gasen. Kriget fortsatte oförtrutet.
Jag tror att vår minnesbild av detta präglas av den oklara mediebilden. Först på senare år har vidden av Tjetjeniens katastrofala öde börjat få konturer och namn. Den mördade journalisten Anna Politkovskaja är en som bidragit till detta.
Vi såg då inga personliga öden eller förklarade bilder. Vi förstod inte att Tjetjenien var ett offer i ett storpolitiskt spel, iscensatt av den förre presidenten Jeltsin, och efter 9/11 var alla muslimer potentiella terrorister...
Pjäsen Nordost, tar oss tillbaka till dessa dagar. Den låter oss möta människor som var med, ger händelsen gestalt och identifikation. Det leder oss närmare och ger en djupare förståelse. Det ger den insikt som en konstnärlig gestaltning kan ge, bortom fakta och förnuft.
Riksteatern tar här verkligen fasta på sitt angelägna uppdrag att lyfta fram politiska perspektiv och skapa "mentala krockar". Samarbetet med Die Bühne - en konstellation med rötter i det fria teaterlivet och tyska språket - ger en injektion till teaterscenen som sätter spår och får mig att växa som publik.
I sin uppbyggnad är pjäsen trög i starten; långsam och nästan statisk i sin upprepning. Men med händelseförloppets utveckling växer spänningen och man dras in, obevekligt. Det är svårt att stå utanför; vi är där, på Dubrovkateatern.
De tre kvinnornas möte fördjupas successivt. Det blir till starka porträtt. Deras livsöden tvinnas in i varandra. Ingen kommer undan, alla drabbas. I krig finns inga segrare, men förlorarnas perspektiv, är det inte framförallt kvinnornas?
LARS H JONSSON