"Han var min idol och kommer alltid att vara min idol. Det här är min hyllning till honom."
Så skriver Sten Berglind i första kapitlet av "Uppväxt med Elvis". Kapitlets namn: "Med Elvis på hjärnan." På den vägen är det. Rakt på rödbetan, inga krusiduller.
Jag föddes 1950. Åt helvete för sent. Sten Berglind hade större tur. Han var 16 när de första Elvisskivorna damp ner i Sverige och tidningarna gastade om det galna vilddjuret i Amerika som inte kunde sjunga. "Beklämmande gitarrsångare", var ett av de snällaste omdömena. Jag vet, för jag äger de första artiklarna om Kungen som publicerades i svensk press. Bildjournalen, Se Fickjournalen, Din tidning. Men jag köpte dom inte som nya. Jag var för ung. Det grämer mig.
Sten Berglind, tio år äldre än jag, köpte allt han kom över om och med Elvis. Sparade allt. Bokens avslutande del visar en del av samlingen. Ojojoj.
Övar på autografenTextdelen kretsar kring åren 57-60. Två människoöden flätas samman. Elvis hamnar i Tyskland, Sten släpar sig igenom läroverket drömmer om en karriär som rocksångare. Teddy Bear and The Rockers heter bandet. Berglind är Teddy Bear. Frontfiguren. Sångaren. Repertoaren: Elvislåtar, plus Diana. I läroverket - Sten en av få elever med arbetarbakgrund - övar han på att skriva sin namnteckning. Hans medvetande matar fram scenerna där autografjägarna stormar scenen.
Jag läser, associationskedjorna rasslar, jag minns mitt första band: Rockin? Toby Carter & The Teddy Bears.
Sten Berglind står beredd. I samma ögonblick som Elvis drar på sig vapenrocken ska han kliva fram och ta över. The King of Rock?n?Roll. Drömmarna driver honom, men karriären stapplar, stupar. När det är Stens tur att dra på sig vapenrocken återvänder Elvis - ohotad - till USA. Ny etta på topplistan: Stuck on you.
Hoppas på merDet är inte den Elvis Sten gjort till sin. Tretton år senare träffas de. Ytterligare fyra år senare skriver Sten den magiskt mäktiga, böljande bluesballaden "Från Västerås till Memphis". Den har jag. Signerad.
Om detta står inget att läsa i "Uppväxt med Elvis". Det kommer senare. Hoppas jag. Det finns bara en Elvis och det finns bara en Sten Berglind och som läsare vill man bara ha mer, mer, mer.
TORBJÖRN GUSTAVSSON