Av många orsaker har jag svårt med pojksnusk, men inte allt annat som Jan Stenmark också är: "sorg (pojksnusk), rajraj, galet flipperspel".
Denna heltäckande beskrivning använder Håkan Jaensson, kulturchef på Aftonbladet, i förordet till den nyutkomna "Storpack" som är en sammanläggning av Stenmarks två första böcker samt ytterligare material från samma period (90- talets början). Som de två, "Detta har hänt:" och "Det började med fåglar" varit slutsålda länge kan beundrarna nu glädjas. Inte ens fiskande på nätet har lyckats fånga in de två titlarna, kan jag berätta.
Jan Stenmark är mannen som klipper bilder ur gamla broschyrer/ böcker/ tidskrifter, gör collage, förstärker med konturer och - inte minst - skriver text till.
Resultatet blir som Jaensson beskriver det, men jag måste hitta egna liknelser: Blanda humorn från en gammal pilsnerfilm (eller min faders!) med existentialistiska snärtar i solar plexus och olika grader av ordvitseri och det kan bli en stenmarkare!
Oftast (dock ej alltid) går disparata element som patetik/skämt och djupt allvar tätt omslingrade. Tja, orden vill inte ta slut när man har avsikt att greppa denna seriemakare som gått samma livets tillskärarakademi som resten av oss, men fått ett kuligare jobb därefter!
Så här textsätter han en prydlig 50-talsinteriör där en man och en kvinna ler rart mot varann: "Egentligen hatade jag henne, men det var hemskt att tänka på sig själv som en hatisk person."
Under en bild av ett flygplan som fäller bomber står: "Det var med samma finger som Mamma kallat slickepott."
Någon enstaka gång passar inte ens egna associationsbanor ihop med Stenmarks, men vem bryr sej? Vidare till nästa bild!