Till en början liknar Stephan Mendel-Enk en slarver. Med antydningar och halvkvädna visor verkar han i "Tre apor" lämna läsaren i sticket. Hellre är han en kul berättare än går på djupet när det blir svåra känslor och verklig tragik att hantera. Jag inser snart att det i själva verket är strategi och metod: berättarjagets oförmåga att beskriva vad han känner får därmed en starkare verkan, visar på huvudpersonens oförmåga att hantera livets svåraste stunder. Det är i stället smart och inte slarvigt.
Finns här något av en isbergsteknik i fråga om djup, är "Tre apor" samtidigt lika effektiv på de knappa 140 sidorna som en novell. Efteråt känns det som om man fått sig en fet släktkrönika till livs med flera helsköna karaktärer. Humor, en kärleksfull drift med sin familj och det judiska arvet, är bokens stora behållning vid sidan av det enkla och pricksäkra handlag med vilken historien är berättad.
Vad handlar då "Tre apor" om? Om Jacob och hans uppväxt från tidig tonår till den tidpunkt han lämnar sitt hem som ung vuxen. År då mycket förändras för alltid, med skilsmässa, död och splittring inom familjen. Allt utspelar sig i någon slags medelklass i Göteborg, men radhus och IFK Göteborg, den geografiska miljön är enbart kuliss. Boken skulle kunna utspela sig var som helst i världen, är både en kollektiv och komisk berättelse om judisk tillhörighet, trycket av traditioner, familjeliv, lojalitet och frigörelse.
Stephan Mendel-Enk gjorde uppmärksammad och uppskattad debut 2004 med reportageboken "Med uppenbar känsla för stil", där han undersökte manligheten. "Tre apor" är den skönlitterära förstlingen och som sagt mer än lyckad. Mendel-Enk kan bli hur bra som helst. Det här är en av de skönaste böckerna just nu, "Tre apor" värmer som vårsolen.