”Med Sommen under ytan” är titeln på den här utställningen. Nyligen såg jag ett SVT-program om grottan i Bjurälven, det som liksom andra undervattensskildringar visar på det mest dynamiskt, ”levande” formationer.
När Jolanta Jonsson i sin fantasi gestaltar dessa land- och växtformer, så blir det stiliserat och distanserat från dess naturliga liv. Denna kultivering är kanske naturlig för en konstnär, men om konstruktionen blir för stram, som i ”Vit näckros”, så tar dekorationen över från den fria konstnärliga gestaltningen.
DekorativtSå upplever jag flera av Jolanta Johnssons bilder, även om de innehåller mycket spännande detaljer i sin textur, som t ex i målningen ”Vid stranden”.
Men det finns undantag från det ensidigt dekorativa formmönstret. I bilden ”Höga gräset II” finns det en strävan till rörelse, om än lite ”fruset”, och motivet ”Skogsvägen” är spännande med sina flerdimensionellt skiktade ytor i fina färgnyanser.
Lyriskt, dynamisktSärskilt lyriskt och dynamiskt upplever jag även det stiliserade perspektivet i ”Vy mot sjön” och de böljande snittvågorna i bilden ”Gröna stenar”.
Visst är Jolanta Johnsson en skicklig konstnär i sina väl färg- och formkomponerade målningar. Men jag blir aldrig riktigt engagerad, om jag inte förnimmer den inkännande gestaltningen av naturen, bortom den konstruerande, dekorativa avbildningen.