John Franzén
Målningar
Galleri Skådebanan, Linköping
Visas till 17 februari
Det finns en stillsam dramatik i de tretton målningar som nu visas. Något återhållet, ogripbart existerar "bakom" nästan varje bild. Detta något kan när som helst ändra karaktär och dramatisera ytterligare.
Det stillsamma härrör ur den allestädes närvarande raka horisontlinjen och ur den homogena vegetation som har total dominans över markytorna. Det dramatiska kommer huvudsakligen från himlarnas färger, från rörelser i molnmassorna, men också från det subtila ljus som här och där tränger igenom och trevar över jorden.
Samtliga målningar är i stående format, vilket åskådliggör Franzéns uppfattning om horisontlinjens betydelse. Ofta är den markerad av ett ogenomträngligt skogsbryn. Men i ett par fall utmanas det raka; av överdelen på en trädkrona eller en åkerö, vars dunkla oregelbundenhet associerar till ett slutet, obekant rike. Det kan vara befolkat av varelser man aldrig hört talas om. Liknande fantasier lockas lätt fram ur dessa bilder.
Lite av Bertil Almlöf, lite av Hans Hermansson, även något strindbergskt finns i de här målningarna. Det är säkert inte så att John Franzén har sneglat och tagit intryck. Snarare har de här konstnärerna dragits till besläktade källflöden.
I grunden har samtliga verk något kontemplativt över sig. Som när man kryddar en maträtt har effekter tillförts. Det är där det dramatiserande, outgrundliga finner sin näring. Framställningen av ljus hör hit. Konstnären har inte använt sig av några spektakulära drag. Det är mer som om han bakat in ljuset i färgen.