Empati och engagemang - en kvinnolinje i svensk journalistik
Redaktör: Ami Lönnroth
Tusculum förlag
"Empati och engagemang. En kvinnolinje i svensk journalistik" - titeln knastrar aningen torrt. Glöm det! Antologin, utgiven i samband med 200-årsjubileet av Wendela Hebbes födelse, är lärorik, stimulerande kritisk och debatterande. Om och av ett antal kvinnliga journalister från 1840-talet fram till nu. Hur skrev de, om och för vilka och ur vilken position? Vad hände på sextiotalet, sjuttiotalet - hur blev det sedan, ser ut i dag?
De två ledorden har varit utgångspunkt för nitton textförfattare, inklusive redaktören Ami Lönnroth, och resultatet en blandning av journalistporträtt, kvinnliga erfarenheter och generell diskussion kring det offentliga samtalets utveckling och dagsform. Presshistoria/kuriosa, kvinnokamp, feminism, socialt samvete, klass och kön, bra och dålig journalistik, ideal och status, samtids- och framtidsanalyser - allt hakar upplysande i vartannat.
Pionjärerna inleder - här ett kort urval:
Wendela Hebbe (1808-99), Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist vars uppfordrande reportage eller "följetonger" i Aftonbladet på 1840-talet fick läsarna att konkret bidra med hjälp åt de nödlidande.
Gerda Marcus, "den stora tiggerskan på Svenska Dagbladet" (1910-tal).
Else Kleen, vars avslöjande artiklar 1939 om Långholmen resulterade i fängelsestraff.
Thea Oljelund, damfrisörskan som blev journalist på Året Runt på 50-talet och skrev med stor inlevelse och direkt uppmaning till läsarna att agera - "idag en otänkbar genre för en journalist" (Lönnroth).
Samtidsrösterna ger återblickar, utvärderar, ifrågasätter konsekvensneutralitet, riktar skarp kritik. Kerstin Vinterhed (DN), Isa Edholm ( "Radio Ellen"). Katarina Mazetti ("freja!"). Lisbeth Gustafsson, Anne Jalakas ... och inte minst Helle Kleins vassa uppgörelse med narcissismen och individualiseringen i dagens medie- och kulturvärld:
"När jaget ställer sig i vägen för duet", verkligheten uppfattas som fiktion och infotainment blir ideal - vad händer då med samhällsjournalistiken och empatin?