Stina Lundberg Dabrowski: Stina om Stina och konsten att intervjua

Att Stina är enastående, det tycker nog både tv-publiken och många av hennes journalistkollegor.

Det är en bedrift i sig att få intervjua så många av världens ledande män och kvinnor. Och en ännu större bedrift att som Stina få dem att öppna sig.

Intervjuaren Stina har vi alla en uppfattning om, medan privatpersonen Stina är tämligen okänd. Först nu, vid 61 års ålder, vill hon berätta om vad som format henne, både privat och som yrkesmänniska.

Hennes bok är fängslande. Inte minst för att hon lyfter fram sina egna tillkortakommanden. Hennes tes är att det är av misslyckanden man lär sig, både i intervjusituationer och i livet i stort. Det är häftigt att dyka ner i hennes analyser om varför vissa intervjuer går åt helvete, medan andra lever ända tills studiobelysningen släcks.

Det finns inga hemligheter, menar Stina. Inget quick-fix som förvandlar en medioker intervjuare till en stjärndito.

Det handlar om research, tålamod, psykologi och framför allt att vara närvarande. Konsten att intervjua är nära förknippad med konsten att lyssna. Hon förbannar alla gånger hon inte hållit käften och väntat in intervjupersonen. Alla gånger hon missat att ställa de rätta följdfrågorna.

Hur når hon fram till maktpersoner som Nelson Mandela, Margaret Thatcher och Hillary Clinton? Jo, hon tar kontakt via brev. Breven ska visa tre saker: Det finns ingen som är lika intresserad som hon, ingen som är lika initierad och ingen lika ihärdig. Ändå får hon nej från nästan alla. Men trägen vinner, åtminstone ibland.

Varifrån kommer hennes oräddhet? Förmågan att ställa de svåra frågorna till alla från Kristi Brud till överste Khaddaffi? Svaret, menar hon, finns i de prövningar som kantade hennes tonårstid. Bland annat försökte hon begå självmord och blev som 16-åring utsatt för en våldtäkt. Dessa och andra tuffa erfarenheter gjorde henne orädd och lite luttrad. "Det, tror jag, har gjort mig till en bättre intervjuare", skriver hon.

Men nu verkar det vara slutintervjuat. Stina känner i dag allt större motstånd mot att intervjua. Hon är dock kluven, eftersom hon också inser att livserfarenhet är värdefull för den som vill förstå andra.

Slutsummeringen lyder: "Känslan av att snylta på andra människors upplevelser blir allt starkare... Ju mer insikt man får, desto mer motvilja får man. Och lusten att utöva yrket blir mindre, samtidigt som chanserna att bli bra blir större."