Allt Jonas Hassen Khemiri rör vid blir till guld verkar det som. Och hur vore något annat möjligt, med den begåvningen. Vårens bok visar än en gång vilket intressant författarskap Khemiris är.
Det här är en samlingsvolym med noveller, kåserier och två pjäser. Somligt, som några radiokåserier, är av ganska tillfälligt slag. Annat är briljant. Tyngst väger pjäserna. "Invasion!" hade premiär 2006 på Stockholms stadsteater, spelades länge och framgångsrikt, och snart väntar uppsättningar i flera andra länder. Det är bra att denna innehållsdigra och angelägna text nu finns tillgänglig i bokform.
Helt ny är pjäsen "Fem gånger Gud". En dramalärare genomför en repetition där hans fyra teaterelever har fått i uppdrag att gestalta varsin drömscen utifrån August Strindbergs "Ett drömspel". Men den har de inte läst utan utgår från sig själva.
Pjäsen består av fem scener där fiktionen är att varje person, inklusive läraren, har skrivit manus till en var. Därmed förskjuts hela tiden perspektivet och delvis samma berättelse belyses från olika håll.
Pjäsen i pjäsen avbryts ibland av att någon avviker från manus; gränsen mellan teater och verklighet ifrågasätts. Personerna går in i och ut ur sina roller, spelar ibland sig själva, är ibland sig själva eller spelar en av kompisarna.
Det hela är en avancerad berättarteknisk lek som inte är helt lätt att redogöra för. "Fem gånger Gud" handlar bland annat om hur verkligheten skapas av språket, i berättelsen. Hur den som har ordet har makten. Hur referenser och bilder styr vårt tänkande.
Det är underhållande, men leendet fryser till is när någon i rollspelet visar sig stå naken inför en smärtpunkt, i sann khemirisk anda. Det är storartat. Att så mycket allvar kan rymmas i så mycket lek!
Samtidigt är jag övertygad om att texten kräver ett uppförande för att komma helt till sin rätt. I oktober har den sin urpremiär i Växjö och därefter följer en turné i landet. I rätt händer är det upplagt för succé, inget tvivel om det.