Steve Sem-Sandberg:
Härifrån till Allmänningen
Albert Bonniers förlag
I många tonåringars dagböcker finns det en slags inre och yttrereflektion: Stockholm, Sverige, Europa, Jorden, Vintergatan, Kosmos.
Steve Sem-Sandbergs roman "Härifrån till Allmänningen" är en sådannostalgisk resa med märkliga förtecken. Den spänner från det gamla ochinvanda till det nya obekanta.
Året är 1968. En ny förort till Stockholm tar form i en ständigförändringsprocess. Gamla villor blir grannar till nybyggda radhus.Bakom dessa växer i sin tur miljonprojektets betongkaserner fram undergrävskopornas dån. Ute i världen krossas frihetslängtan iTjeckoslovakien och människan sätter sin fot på månen. Den stora ochden lilla världen står i dialog med varandra. Som då villaområdetsmanskör sjunger satser ur Janáceks Glagolitisks mässa i enkortvågssändare för de sista upprorsmännen i Prag.
Steve Sem-Sandberg berättar om villaförortens familjer i dennabrytningstid. På ett plan är den en humoristisk och varmbarndomsskildring. På en annan nivå är romanen en komplicerad analys avmänniskans förmåga och oförmåga att anpassa sig till livets ständigaförändrade villkor. Romanen berättar om en nostalgi som söker bevaradet bestående. Men den skildrar också en mörk värld som gradvis erövraridyllen.
Verkligheten är hotad från såväl det gamla som det nya. Ettungdomsgäng under Mathiessenbrödernas ledning, vilka representerar deursprungliga boende, terroriserar de nyinflyttade barnen. Hotet kommerockså från bankdirektör Mörk som flyttar in med en ny skrämmande världi bagaget. Klämda mellan dessa båda världar söker nybyggarna i förortenatt kämpa för sin rättmätiga plats. Även Stockholmsförorten upplever enkort Pragvår, innan mörkret segrar då den nioårige Leonard hittas död.Genom hela romanen rör sig denne stumme pojke bland människorna som engåtfull och gränsöverskridande Kristus-gestalt.
Steve Sem-Sandberg har sin egen berättarstil, vilken han bevaratfrån romaner som "Ravensbrück". Han förflyttar sig obehindrad framåtoch bakåt i sin egen berättelse och väver samtidigt in dokumentärainslag i berättelsen.
Kanske återfinner man berättarens eget jag i pojken Chris Harding,vilken till slut gör insikten: Människor och tingen är bestående. Detsom förändras är själva verkligheten.
Nostalgi sätter just frågan om förändring i centrum. Går tillvaronatt återställa som den var eller är vi utkastade i en ständigtföränderlig rymd?
Steve Sem-Sandbergs berättelse handlar om människan som lever iskuggan av undergång och utveckling. På ett storslaget sätt harSem-Sandberg fångat denna utsatthet hos oss alla.