Sune Axelsson, 70 i år, är naturvetare och tekniker, och jobbade som forskare på Saab i Linköping i många år.
Han började skriva dikt 1993. "En dammlucka till mina rum hade öppnats" beskriver han det i sin nya diktsamling "Kajorna i Toulouse". Det är hans andra efter "Skärvor ur då" från förra året.
Han ger ut båda på sitt eget lilla förlag, Akfeo, som han startat som pensionärsjobb.
Dikterna i "Skärvor från då" var rakt igenom enkla minnesbilder från barndomen i ett småbrukarhem i Småland.
I den nya är ämnena mer blandade där ett tema är att ha kommit till "livets eftermiddag".
Sune Axelsson skriver något så ovanligt som sonetter. Han kämpar med versmåttet och tyvärr måste han ta till sådant som ordet "ej" istället för "inte", att lägga verbet sist i meningen (för rimmet) och till och med att använda den uråldriga pluralformen av verb.
Det är visserligen bra gjort att få ihop sonetter, men innehållet och känslan får stryk av formbundenheten.
De här raderna ur dikten "Pyramiden" gillar jag dock, inte minst för att det handlar om arbetslivet, något som annars allt för sällan skildras:
En skiktad pyramidmodell är styrandets metod
fast greven ersatt är av chef och direktör,
som möter kassans pendling mellan ebb och flod
och högvatten ger vinst och bonus som sig bör.
En pyramid av människor, alla av kött och blod,
med djup och ytans glans, och några hellre styr.
Försörjning, bröder, systrar vi på jobbet får,
men livet rinner bort - snabbt flyter tidens flod.
Med blommor och present till slut vi hemåt går.
Var detta allt? Vår dröm, vårt stora äventyr?
Sune Axelssons förlag har en snygg hemsida på www.akfeo.se/