Mattias Forshage:
Frånvarande ur samma stim av bläckfiskar
och
Drömgeografi Naturgeografi
Styx förlag
Svenska surrealister är det ont om, åtminstone i litteraturen. Här ett undantag: Mattias Forshage. Och vilket sådant! Om jag ändå för ett ögonblick finge vara manager i stället för kritiker.
Läser två böcker av Forshage, en diger diktsamling med drag av retrospektiv, "Frånvarande ur samma stim av bläckfiskar", och ett slags roman, och upptäcker särskilt i den senare, kallad "Drömgeografi Naturgeografi", en litterär talang med naturvetenskaplig skärpa och filosofiskt schvung. Och ett språk som kan tala jämbördigt med Freud, Joyce, Wittgenstein. Så envisas han med att gömma pärlorna i surrealismens sekteristiska sörja. Slöseri.
Kanske vill han vara avantgardistisk in absurdum och bedriva en exklusiv undergroundverksamhet. Månne skiter han fullständigt i Bonniers, Norstedts och hela kultursvängen. Kan inte klandra honom, är ju själv sådan, fast strängare: publicerar av princip inget som inte fiskhuvudena enkelt kan paketeras i för snar befordran sopnedkastet.
Just därför. Varför ge ut programmatiskt skruvade böcker som ingen utanför kretsen nås av? Litteratur är en sak, den behöver varken pränt eller läsare, den lever sitt eget liv. Men böcker är ju produkter och om man ändå skall göra sig omaket och rentav punga ut med kulorna själv? Troligen besitter Forshage (född 1968) en kombination av integritet och självsvåldighet som förtjänar beundran men mest väcker förundran.