Ny bok
Carl-Henning Wijkmark: Samtiden bakom oss. Essäer och kommentarer 1992--2004
Norstedts
Varför blir jag hela tiden så irriterad på Carl-Henning Wijkmark?
Jag läser hans nya essäsamling i ett oavbrutet växlandestämningsläge. Än blir jag förtjust över insiktsfulla och lysandeformulerade tankar om nödvändigheten av Europasamarbetet eller om detondskefulla svenska initiativet till att Tyskland på 30-talet börjadestämpla ett "J" i alla judars pass.
Än häpnar jag över hans benägenhet attacceptera konstiga konspirationsteorier som att sanningen om Estoniasförlisning eller mordet på Olof Palme avsiktligt dolts av våramakthavare.
Och direkt irriterad blir jag förstås över hans arrogantaförsäkringar att den som inte delar dessa hans uppfattningar antingenär dum eller ingår i konspirationen.
Carl-Henning Wijkmark är en mycket begåvad samhällskritiker. Men hanhar en alldeles nattsvart syn på det land som han ändå betraktar somsitt. Allt är på väg ner i avgrunden och ingenting av värde har skapatspå flera hundra år. Sverige har ställt sig utanför den europeiskakulturtraditionen och aningslöst, låtit sig amerikaniseras ochglobaliseras och därmed blivit allt omänskligare och kulturellt utarmat.
Men en författare som får en att reagera så intensivt på det han skriver måste man naturligtvis läsa.