Sven-Eric Liedman: Konservativt och radikalt om skolan

En niondeklassare förklarar för mig varför hon inte synts till på körövningarna på länge: Jag pluggar varenda kväll, jag måste få bra betyg. Konkurrensen ökar, tänk bara på alla i Kina som satsar stenhårt på sina studier.

Sven-Eric Liedman skulle nog nicka igenkännande. I sin nya bok målar han en bild av skolan som ett tävlingsinriktat företag. Elever mot elever, skolor mot skolor, dessutom på en global arena. Hets, helt enkelt vilket också är namnet på den utomordentliga debattboken.

Skolan har alltid varit föremål för kritik men aldrig så hett debatterad som nu. Skolminister Jan Björklund pekar med hela pekpinnen. Flumskola ska bli kunskapsskola. Men som Liedman påpekar, med kunskap menas inte vilken kunskap som helst utan den som leder till anställning.

Krassheten breder ut sig i klassrummen, de tydligaste tecknen finns i det nya gymnasiet. Estetiska ämnen hamnar i strykklass. Högskoleförberedande och yrkesförberedande program blir mer åtskilda. Så får till exempel gymnasister på högskoleförberedande program läsa betydligt fler timmar samhällsorienterande ämnen än kamraterna på yrkesprogram.

Man kan med Liedman undra: Varför ska blivande läkare och civilingenjörer förbereda sig mer för sin framtid som goda medborgare än massörer eller snickare?

"Hets!" är kryddad med marxistisk vokabulär som klassamhälle och överhet. Kanske avskräcks en och annan läsare. Synd i så fall. Boken tar nämligen upp många viktiga problem bortom vänster-högerskalan. En sådan är byråkratiseringen av lärarnas arbete, en sjuka som drabbar det mesta inom offentlig verksamhet. Socialtjänst och sjukvård, allt ska kvalitetssäkras, mätas och rankas.

Liedman benar skickligt upp i begrepp som pseudokvantiteter och visar åskådligt hur kraven på effektivitet ofta leder till ineffektivitet. Lärare ägnar snart mer tid åt att dokumentera sin undervisning än att bedriva den. Märkligt nog råder konsensus kring nödvändigheten av denna (skenbara) kontroll. Hur länge till?

Idéhistoriker Liedman bjuder också på intressanta tillbakablickar - till den gamla folkskolan och till de första skolorna långt före vår tideräkning. Historien visar att skolan delar blodomlopp med samhället i övrigt. Så kanske är det varken läroplanens eller lärarnas fel när elever får sämre kunskaper? Samhället uppmanar till konsumtion och snabb behovstillfredsställelse och dagens unga stöts bort av den långsamma process som lärande är. Liedman skriver:

"Denna långsamhet står i bjärt kontrast till föreställningen att livet bör vara en serie benådade ögonblick där man får vara med om något extraordinärt."

Är det inte en nästan poetisk analys? Dessutom radikal och konservativ på samma gång. Precis som boken. Läs den!

KATARINA SANDSTRÖM BLYME