Sven Hellström, red: Nytt ljus över Askeby kloster

Sven Hellström, red: Nytt ljus över Askeby kloster

Linköpings stiftshistoriska sällskap

I Askeby bara en dryg mil öster om Linköping ligger resterna av ett relativt okänt kloster. Det har till skillnad från andra östgötska kloster inte uppmärksammats i forskningen och några egentliga försök att rekonstruera klostret och dess historia har inte gjorts tidigare.

Eftersom klostret tillhörde cistercienserorden väcktes intresset för klostret och dess historia när orden firade 900-årsjublieum 1998. Föreningen Askeby kloster grundades och dess senaste projekt har nu resulterat i boken "Nytt ljus över Askeby kloster", där en rad forskare har bidragit med sina sakkunskaper i tio studier.

Askeby kloster grundades antagligen i slutet av 1100-talet som ett nunnekloster med nära förbindelser med det inflytelserika klostret i Vreta. Det placerades strategiskt längs en av två huvudvägar som gick genom Östergötland i öst-västlig riktning från Söderköping till landskapets centrala delar, till slätten och tingsplatsen vid Linköping och ända bort till Vadstena.

Klostret råkade ut för en förödande brand 1377, men byggdes upp tack vare donationer från lokala adelssläkter som Banér, Bielke och Brahe. 1400-talet var klostrets storhetstid, något som flera inventarier i kyrkan vittnar om. Men storhetstiden varade inte länge och under reformationen stängdes klostret redan 1529.

I dag finns den tidigare klosterkyrkan kvar, men av klostermurarna ovan marknivå återstår i princip ingenting.

Fokus i bokens tio studier riktas mot klostret under 1400-talet. Läsaren leds in i tiden genom en klargörande inledning av Dag Lindström om det seklets rikspolitik.

Därefter följer några uppsatser om de inventarier som finns kvar i kyrkan, främst Mariabilden, triumfkrucifixet och det rikt dekorerade altarbrunet. Alla tre har fått varsin fint illustrerad artikel med många färgbilder av detaljer som på plats skulle vara svåra att upptäcka. På altarbrunet finns dessutom en färgrekonstruktion gjord som visar hur det kan ha sett ut då det var sprillans nytt.

Av de andra artiklarna vill jag särskilt uppmärksamma Alf Härdelin, som skriver intresseväckande om det lärda liv som nunnorna levde innanför klostermurarna och Gert Franzén som beskriver vägnätet under medeltiden och väcker lust att ge sig ut i skog och mark och söka sedan länge övervuxna hålvägar.

Boken avslutas med en presentation av projekt Askeby klosters datavisualisering som ska återge hur klostret kan ha sett ut 1444. Trots att bara ruiner återstår av det en gång mäktiga klostret går det alltså att besöka med teknikens hjälp.

Boken ger därmed en fascinerande möjlighet att leva sig in i hur livet kan ha gestaltat sig i ett svenskt kloster under 1400-talet.