BOK
Sven Wollter
Pojke med pilbåge. Eftertankar i ord och bild
Ordfront förlag
Farsa, farfar/morfar, älskare, socialist och vän. Det är svaret på vem och vad Sven Wollter är, enligt hans egen ID-deklaration. En lycklig skit, kan man tillägga efter att ha läst hans bok ”Pojke med pilbåge”.
Nu fyller han 80 och det firas – bland mycket annat – med dessa ”Eftertankar i ord och bild”.
Egensinnigt självporträttEn angenämt annorlunda självbiografi, eller snarare ett självporträtt. Oväntad både vad gäller utformning och innehåll. Påkostad vad gäller bildmängden – foton från Göteborgs stadsmuseums teaterhistoriska arkiv, föreställningsbilder från stadsteatrarna i Göteborg och Stockholm, fina illustrationer av dottern Stina Wollter m m.
Förlaget tycks ha givit Sven Wollter förtroendet att framföra sig själv i full frihet i denna spontana, egensinniga bok. Och han gör det i medvetande om sin egen charm och att han har folkets kärlek.
Språket är respektlöst och ledigt – man hör honom verkligen. Här flödar stort och smått i mestadels korta stycken. Lite om familj, uppväxtens klassresa och tidiga skiljevägar, mycket om de egna barnen, ”snorgärsarna”, och barnbarnen. Om skådespeleri och film. Plötsligt en liten dikt eller en inblick i vad som händer i hans ”arma huvud” – hög igenkänningsfaktor.
Utlämnar bara sig självHär finns rädslorna och drömmarna. Engagemanget och politiken – allt genomsyrat av hans humanism och konsekventa ställningstagande mot våld och förtryck. Vare sig det handlar om Afrika, Kuba, textilarbetare i Bangladesh eller ”vårt allt mer förhärdade fosterland” med dess stenhjärtan.
Det är en bok fylld av kärlek till döda och levande och med Viveka (död 2001) och Lisa, hans ”nya” käresta (sedan tio år) däruppe i Luleå, som viktiga adressater, bl a på de avslutande sidorna med brev (en del aldrig avsända, återgivna i faksimil).
Sven Wollter lever verkligen ”med livet som med ett grässtrå i mungipan”, men han kan också konsten att skriva personligt självutgivande men aldrig utlämnande om andra.