Svenska språket står stadigt

Vi är många språkpoliser här i landet. En samling skapligt bildade människor som får gåshud när någon säger "starta upp" och "ha en bra dag" eller faller i gråt över ordformer som "trailers". "Anglifiering" hojtar vi och ser en framtid där svenska språket i allt snabbare takt dör sotdöden till förmån för engelskan.

Men hur är det med det? Egentligen? Hur hotat är svenska språket? Kan vi värja oss mot influenser från andra språk? Och bör vi ens göra det? I stället för att gå omkring och tro stämde jag möte med Olle Josephson. Han är chef för Svenska språknämnden och han om någon borde ju veta.

Svenska språknämnden arbetar på uppdrag från regeringen och har sedan 1944 kartlagt och vårdat svenskan. En vanlig dag på jobbet kan Olle Josephson mejla råd till någon som undrar om man ska använda ordet "dumping" eller "dumpning" (han förordar det senare), författa en rasande debattartikel om att svenska vetenskapsmän måste skriva om sina rön på svenska, inte bara på engelska, och sitta i ett utredningssammanträde om hur man ska stärka teckenspråkets ställning.

-- Det talas ungefär 6 000 språk i världen i dag. Majoriteten av dem har inget skriftspråk. Om man ska rangordna hur starka och livskraftiga de är hamnar svenskan på omkring sextionde plats, försäkrar Olle Josephson.

Han beskriver svenska som ett synnerligen stabilt och stadigt språk. Svensken har kunnat läsa och skriva i generationer, språket är sig ganska likt över hela landet och vårt ordförråd är analyserat och finns beskrivet i mängder av ordböcker och grammatiker.

Men är inte svenskan nedlusad med engelska lånord? försöker jag. Av någon anledning har jag lätt att acceptera det gamla hederliga "beställa" som kom hit med hansatyskarna vid 1400-talet. "Byrå" som vi lärde oss av fransmännen på 1700-talet funkar också. Men det engelska lånet "input" smakar inte bra.

Olle Josephson ler och drar i glasögonsnoddarna. Han skulle inte svara om han inte visste.

-- Om du räknar orden i din egen tidning så är tre till fem av tusen ord lånade från engelskan. Och då har du även med engelska ortnamn och namn på forskare eller artister eller vad det nu handlar om.

Tre till fem promille, det låter ju inte mycket. Det är dessutom en tiondel av det antal ord vi fick hit med tyskarna. Men riktigt lugn är jag inte.

-- Antalet lånord är inte det stora problemet. Svenskan klarar av att ta upp lånord. Det stora problemet är domänförlusten.

Vi väntar med den ett tag. Låt oss först titta på alla engelska uttryck. "Shit happens", "Take it or leave it", "You made my day". Fenomenet kallas kodväxling och är typiskt för ett samhälle som har tillgång till flera språk. Olle Josephson hävdar att det ligger i människans natur att använda hela det språkliga register man behärskar. Förr var det överklassen som svängde sig med franska uttryck, i dag har hela befolkningen möjlighet att svänga sig med engelska. En kunskapshöjning av rang med andra ord. Och även en demokratiseringshöjande process.

Så lånord och kodväxling utgör inga hot enligt Olle Josephson. Är han en sådan där liberal språkmänniska som tycker att allt är okej? Man kan lätt få den uppfattningen om språkforskare.

Men nu hettar det faktiskt till. Nu kommer vi in på något som Olle Josephson ser som den verkliga faran. Domänförlust.

-- All vetenskaplig forskning i vårt land sker på engelska, alla rapporter och avhandlingar skrivs på engelska. Det leder till att exempelvis mikrobiologi och genteknik inte kan beskrivas på svenska. Och vem ska då skriva läroböckerna för våra gymnasister?

Olle Josephson målar upp ett delat Sverige mellan dem som har kunskapen - på engelska - och oss andra som inte kan förstå den för att den inte finns översatt. Följden blir ökade klyftor och fördumning.

Avhandlingar bör visst vara skrivna på engelska, tycker han. Men efter att ha forskat i tre fyra år eller ännu fler borde varje doktorand ha tid att lägga några dagar på att översätta sina rön.

-- De som sitter på makten och pengarna vill att Sverige hävdar sig internationellt, det vill säga på engelska. Men alla är klokast på sitt modersmål. Man kan lagstifta om olika saker, varför inte lagstifta att alla avhandlingar ska ha en sammanfattning på svenska.

Domänförlusten finns inte bara på våra högskolor. Olle Josephson reser ett varnande finger för att sätta barn i engelskspråkiga skolor i Sverige.

-- Tala om för folk att de blir dummare när de inte får använda sitt modersmål.

Värst är det för de abstrakta ämnena. Matematikkunskaperna blir lidande när undervisningen sker på något annat än elevens eget språk. Det här resonemanget leder ju vidare till diskussionen om hemspråk för de elever som har ett annat modersmål än svenska. Även här är Olle Josephson påläst och engagerad. Utvecklingen av ett språk stöder utvecklingen av ett annat, säger han. Barn som får en gedigen undervisning på sitt eget modersmål blir samtidigt bättre på svenska. Det finns det forskning på.

Nu kom vi en bit från engelskan och hotet mot svenskan. Enkelt uttryckt kan man säga att bruket av lånord och engelska fraser inte sker på bekostnad av svenskan, no way. Men det är när hela företag och institutioner envisas att framleva sina dagar på engelska som klyftorna och fördumningen ökar.

-- Det skapas en överklass av for- skare och det leder till ökade klass-klyftor. Och då är vi illa ute.

Språkpolisen i mig börjar vackla. Om nu forskningen visar att svenskan inte är hotad måste jag väl tro på det. Jag tar farväl av Olle Josephson och hastar till bokhandeln för att köpa hans bok "‘ju’ - ifrågasatta självklarheter om svenskan, engelskan och alla andra språk i Sverige".

När jag läser den kommer resten av mina inlärda fördomar på skam. Svenskan är ett ganska litet men stabilt språk - believe it or not.