Redan vid 35 är Lucas Svensson en av Sveriges flitigaste och mest spelade pjäsförfattare, tillika husdramatiker på Dramaten, där ett av hans verk också hade urpremiär härförleden. Att det - "Svenskt landskap med kinesiska detaljer"- publiceras på etablerat förlag är i sig ett glädjeämne. Läsning av dramatik hör till vår tids försummade nöjen.
Kring fyra stereotypa 40-talister (alla förstås verksamma inom konst och kultur) välvs här en båge från nutid till sent 60-tal, med nerslag i decennier däremellan. Tillkommer två barn och två mödrar, samt indirekt den chilenska mamman till ett av barnen. Hon tog sitt liv sedan Pinochet tagit hennes frihet och hopp. Var blev ni av, ljuva drömmar?
Som titeln subtilt antyder har samtliga i kvartetten varit mer eller mindre maoistiska. Annorlunda uttryckt: klarsynta på ena ögat, grumliga på det andra.
Frånsett kvinnan som fortfarande dyrkar Jan Myrdal är texten ändå välgörande fri från rena nidporträtten. Som ville Svensson retroaktivt säga att det inte var idealismen och idéerna som felade utan deras utveckling i dogmatism, fanatism och just enögdhet.
Medan uttrycken (dialektiken, "konsten måste ut till folket", solidaritet) och personnamnen (Brecht, Marx, Pol Pot, Sonnevi, Weiss) prickas av och svischar förbi, så finns det som i all dramatik värd namnet utrymme för det där andra, mindre tvärsäkra: de personliga känslorna, relationerna och rivaliteterna. Människan bortom plakaten. Hon som varken är ädel eller ondskefull, men kanske äger en alltför stor receptivitet gentemot tvenne realiteter: anpassningen och manipulationen.