Svindlande höjder

Margareta Wiman har läst fem nyutgivna klassiker som behändigt nog nu finns i pocket.

Karin

Karin

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2010-02-06 21:54

Emily Brontë: Svindlande höjder (1847)

Charlotte, Emily och Anne. Tre berömda systrar att tacka för klassiker som Jane Eyre (1847) , Svindlande höjder (EB:s enda roman) respektive Främlingen på Wildfell Hall (1848). Uppdrivna känslor, krass realism, frihetslängtan, viktoriansk dubbelmoral och kväst sexualitet - den kvinnliga erfarenheten uttryckt genom tre olika temperament. Mest poetiskt, otämjt och skräckromantiskt skrev Emily. Brutalt och lågt enligt samtiden. Mästerligt i våra ögon.

John Steinbeck: Vredens druvor (1939)

I likhet med Ivar Lo-Johansson och statarsystemets avskaffande 1945, medverkade nobelpristagaren Steinbecks avslöjande immigrantepos om familjen Joads gagnlösa dröm om ett bättre liv i Kalifornien till vissa förbättringar för lantarbetare under nödåren i 1930-talets USA. Tom Joads solidariska ande lever vidare inte bara i Bruce Springsteens hyllning från 1995, The ghost of Tom Joad, och i Jack Kerouacs beatniktripp På drift (1957). Den har för alltid satt sig i de heta dammspåren efter (numera nedlagda) Route 66.

Karin Boye: Kallocain (1940)

I Världsstaten går den personliga integriteten mot sin slutgiltiga utplåning genom sanningsserumet Kallocain, uppkallat efter sin skapare, forskaren Leo Kall i Kemistaden n:r 4. Boyes sparsmakade framtidsthriller är läskigt modern och har, inte förvånande, inspirerat Jerker Virdborg till Kall feber (2009)

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas (1905)

Avsky mötte Doktor Glas när den kom ut, skriver Kerstin Ekman i förordet till vad som kallats för den mest fulländade av svenska idéromaner, om mannen som tar livet av en människa för att hjälpa en annan. Sedan dess har både offret för Tyko Glas barmhärtighetsmord getts viss upprättelse genom Bengt Ohlssons Gregorius (2004), och Ekman själv gått i clinch med doktor Död i fjolårets Mordets praktik.

Fjodor Dostojevskij: Brott och straff (1866)

Och apropå mordets teori och skuldens praktik (eller tvärtom) - Raskolnikovs själsliga hetta och myllrande S:t Petersburg visar inga som helst tecken på avmattning.

MARGARETA WIMAN

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!