Halvannat decennium efter debuten utkommer Per Engström med sin andra bok: "Parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan." En rekordlång tystnad följd av en rekordlång titel, till dels kanske kompensatorisk.
Under dessa femton år har Engström, i dag 44, arbetat med förlaget och kulturtidskriften Pequod och ansvarat för bokhandeln på Malmö konsthall.
En lycklig tid?
Frågan är banal och biografisk men inte nödvändigtvis ovidkommande. Lyckan är trots allt ämnet och boken starkt personlig.
Snarare är frågan felställd. För vad som framför allt förenar denna disparata samling texter - noveller, nostalgia, betraktelser, fragment - är frånvaron av tid. I stort sett varje rad tycks ytterst syfta till och småleende kretsa kring den flyende punkt där klocktiden upphör att gälla. I vardagen så ock på pappret.
En oplanerad biltur. En strimma kvällssol som faller in i en butik och färgar glassboxen vid kassan orange. En kopp kaffe. En ordvits. Ett liv.
Sådana saker.
I "Parkerna..." premieras med andra ord epifanin och den plötsligt förhöjda närvarokänslan framför allsköns programmatisk pessimism. Kongeniala är texterna på flera sätt. Så också i en säkert mindre uttänkt men nog så viktig bemärkelse. Vad jag far efter är hur denna lågmält sympatiska engströmska lycka, precis som i verkliga livet, tycks förutsätta en och annan mindre kul transportsträcka, om inte annat som kontrastmedel.
Det var det hur som helst värt.
Ola Klippvik